Nu funkar min telefon igen! Samma nummer som vanligt.
Jag hade tänkt sticka till Orkanen och spela piano idag men jag insåg att min passerkort är inlåst i Gökboets källare. Så jag stack till Orkanen mest för att jag inte har något bättre för mig. Lite som Jim White säger i Searching for the Wrong Eyed Jesus när han får frågan vad de har sysslat med hela eftermiddagen: "Killin' time. It just won't die". (Det är jag som lagt in citatet på IMDb!) Det finns gott om tid, sägs det. Som om det vore en bra sak. Tss.
Men jag har lyckats skriva lite på min nya novell eller vad det är. Om jag kommer en bit skulle det kunna bli en följetong. Vi får se.
onsdag, juni 07, 2006
tisdag, juni 06, 2006
Så smälter du in i bakgrunden, 1-10 poäng
Så, nu har jag flyttat in hos Måns. Jag hoppas att mitt simkort ska komma i dagarna så min telefon funkar igen, så kan jag börja borra ner tårna i den svenska myllan igen ordentligt.
Annars? Ganska tråkigt. Erica är i Hattasjön och jag saknar henne. Det är klart att det finns saker jag kan göra, det är mest att jag inte pallar. Jag var nere på Jam innan för Erik hade sagt att de hade billiga banjosar men jag hittade inga så jag hängde runt på stan ett tag, kollade på skivor och åt en kinalåda på Triangeln och kände mig allmänt genomskinlig. Faktum är, att när jag var inne på den nya DVD-affären Mean Streets var det lite som om de två killarna som jobbade där liksom glömde bort att jag var där nästan precis efter att jag kom in och började prata om dumma leverantörer från Danmark. Jag tänkte att jag kanske tränar på att smälta ihop med bakgrunden. Det vore coolt att kunna bli osynlig. Det är en variant på Leonard Zelig, men ändå inte samma sak. Zelig smälte in i sociala sammanhang, blev en i gänget, medan jag tänker mer på att bli som en del av inredningen. Man får höra så fasligt mycket intressant som fluga på väggen, tänker jag.
Men det är svårt! Man får inte klä sig för utmärkande, men inte heller för tråkigt - då läggs man märke till. Man får naturligtvis inte se ut som om man faktiskt försöker vara osynlig, då är man det minst av allt. Det handlar mest om att tänka vad man skulle göra om man var lampan i hörnet, eller en av filmerna på hyllan, och sen göra det, så gott man kan, utan att fördenskull klättra upp i hyllan eller bära skärm på huvudet.
Första intrycket är viktigt. En vanlig missuppfattning är, att om man har blivit sedd är loppet kört. Inget kunde vara mer felaktigt! Faktum är, att om du försöker smyga sig in osedd är risken avsevärt större att någon för upp ögonen för dig. Nej, träd in helt öppet. Står det en person i en eventuell kassa eller liknande, nicka gärna diskret men undvik längre ögonkontakt. Att helt undvika ögonkontakt kan verka suspekt, men är den alltför utdragen kommer personen att komma ihåg dig och se sig om efter dig med jämna mellanrum. Att lyckas med den rätta bråkdelens ögonkontakt är mycket svårt, men också nyckeln till framgång. Sen är det bara att stå lugnt och stilla ett par minuter så är du bortglömd och osynlig!
Nästa vecka ska vi titta på hur man upprätthåller sin osynlighet under olika förhållanden!
Annars? Ganska tråkigt. Erica är i Hattasjön och jag saknar henne. Det är klart att det finns saker jag kan göra, det är mest att jag inte pallar. Jag var nere på Jam innan för Erik hade sagt att de hade billiga banjosar men jag hittade inga så jag hängde runt på stan ett tag, kollade på skivor och åt en kinalåda på Triangeln och kände mig allmänt genomskinlig. Faktum är, att när jag var inne på den nya DVD-affären Mean Streets var det lite som om de två killarna som jobbade där liksom glömde bort att jag var där nästan precis efter att jag kom in och började prata om dumma leverantörer från Danmark. Jag tänkte att jag kanske tränar på att smälta ihop med bakgrunden. Det vore coolt att kunna bli osynlig. Det är en variant på Leonard Zelig, men ändå inte samma sak. Zelig smälte in i sociala sammanhang, blev en i gänget, medan jag tänker mer på att bli som en del av inredningen. Man får höra så fasligt mycket intressant som fluga på väggen, tänker jag.
Men det är svårt! Man får inte klä sig för utmärkande, men inte heller för tråkigt - då läggs man märke till. Man får naturligtvis inte se ut som om man faktiskt försöker vara osynlig, då är man det minst av allt. Det handlar mest om att tänka vad man skulle göra om man var lampan i hörnet, eller en av filmerna på hyllan, och sen göra det, så gott man kan, utan att fördenskull klättra upp i hyllan eller bära skärm på huvudet.
Första intrycket är viktigt. En vanlig missuppfattning är, att om man har blivit sedd är loppet kört. Inget kunde vara mer felaktigt! Faktum är, att om du försöker smyga sig in osedd är risken avsevärt större att någon för upp ögonen för dig. Nej, träd in helt öppet. Står det en person i en eventuell kassa eller liknande, nicka gärna diskret men undvik längre ögonkontakt. Att helt undvika ögonkontakt kan verka suspekt, men är den alltför utdragen kommer personen att komma ihåg dig och se sig om efter dig med jämna mellanrum. Att lyckas med den rätta bråkdelens ögonkontakt är mycket svårt, men också nyckeln till framgång. Sen är det bara att stå lugnt och stilla ett par minuter så är du bortglömd och osynlig!
Nästa vecka ska vi titta på hur man upprätthåller sin osynlighet under olika förhållanden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
