Alternativ till födelsedag

Jag har ju lekt lite med helgons dagräknarfunktion, det var så jag fick reda på när jag fyllde 9000 dagar för snart två år sen. Hursomhelst - idag såg jag att det är mindre än 365 dagar kvar till the big 10 000 så jag ville kolla exakt när det blev och hittade den här listan. Sjukt roligt! Jag måste hålla mig vaken och fira när jag fyller en miljard sekunder. Men 10 000 dagar måste jag ju fira på riktigt! Den 20 januari nästa år är det fest! Eller den 19 blir väl festen för det är tio över tolv på natten den 20 det smäller. Jaja. All in good time.

Mina Nettofynd, pt. III

(Pt. IV om man räknar mitt bonsai-julträd vars liv var lika kort som trädet är litet.)

Sen jag hällde kaffe på mitt tangentbord i slutet av oktober har jag inte varit helt pepp på att skriva saker eftersom viktiga tangenter som L, Ä, mellanslag, Enter och Backspace inte har varit helt enkla att få att fungera. Det har funkat men jag har nästan fått magsår på kuppen. But no more! Jag var, naturligtvis, på Netto. Egentligen skulle jag köpa hårsax och -färg men jag hittade varken eller. Däremot hittade jag ett USB-tangentbord som kanske inte var billigare än på andra ställen men definitivt inte heller dyrare. Så det köpte jag! Det lyser i mörkret.

Nu kan jag äntligen sitta uppe hela nätterna och skriva alla de där mästerverken jag har sparat på!

Det är väldigt skönt att kunna skriva normalt igen. Och kunna använda piltangenterna! Det är klart underskattat med piltangenter.

Det bästa med det är att det börjat koka i mig ganska rejält på sistone och jag tror att det är födslovärkar för en ny novell. Det är nog dags för det tror jag och det känns kul! Dessutom kan jag blogga lite mer regelbundet nu när tanken på att skriva nånting inte tar emot.

Sökande efter synergi

Längesen! Jag har fullt upp med att spela Shadowhearts: Covenant med Jinn, och läsa böcker. Det slog mig att jag borde försöka att alltid ha två böcker på gång för att hoppas på synergieffekter mellan dem. Just nu läser jag Capote-biografin som jag fick av Karl i julklapp, den är sjukt bra och jag längtar lite tills jag är klar så jag kan se filmen. Den andra boken är Märk världen av Tor Nørretranders. Den Ska få sig en egen, lång postning om ett tag. Innan dess: silencio.


Jag och Jinn såg Little Miss Sunshine igår. Den var klart sevärd.

Terapi för vårt kära Sverige

Antons nya roomie Magnus och jag satt och pratade politik igår ikväll och han ställde en fråga som jag får alltför sällan i sammanhanget – vad jag skulle göra om jag fick chansen att förändra? Det är så mycket diagnoser jämt när vi sitter som hos Måns och snackar men det är sällan fokus på behandlingen. Så frågan blev till slut “om du fick genomföra tre idéer till förändring, vilka skulle de vara?” Jag tog en regncheck eftersom frågan blev stor och jag gärna tänker innan jag svarar men för att faktiskt göra något av det, och för att jag inte har något bättre för mig, så tar jag och jobbar på det idag.

Jag snackade med Nilso häromdagen och med Måns i onsdags när vi hade gjort glögg på Draktårar om KBT (korkad adress!) och den heliga treenigheten Tanke Känsla Handling, och de är ju tre, precis som antalet ideér i min uppgift, så jag tänker utsätta Sverige för lite KBT här – iallafall ett första möte. Sen får vi se om det kan bli aktuellt att träffas igen för att utvärdera längre fram i tiden. Med tanke på vilket håll vi är på väg åt är jag rädd att det snart är för sent för den här typen av behandling.

Men jag måste börja ett steg längre bak – i hur glad jag är att de är tre och inte två. Konstruerade dikotomier är det värsta jag vet plötsligt. Det måste ju finnas en möjlighet att gå utanför frågans kontext, ett svar som Pirsig¹ hänvisar till det japanska mu, som betyder ungefär, och det här älskar jag: “unask the question”.

- Står de små switcharna i en avstängd dator på 0 eller 1?

- Mu. Unask the question. Så länge datorn är av står de på varken eller och frågan har ingen betydelse.

Eller varför inte:
- Är du man eller kvinna?
- Mu. Unask the question. Varför tvingas att välja?

Kontexten gör frågan irrelevant. Det är coolt. Och det måste klargöras innan vi ger oss in på Tanke för en stor del min kritik mot Tanke är just att den bygger på en av de mest klassiska konstruerade dikotomierna, den mellan just tanke och känsla, där den dessutom gör sig själv till den starka parten alldeles av sig själv. Så innan vi går vidare: vad är viktigast, tanke eller känsla? - Mu.

Tanke

Hur undersöker vi Tanke i dagens samhälle? En idé är ju att kolla på den offentliga debatten där pålästa personer diskuterar hur vi ska lägga upp det ena eller det andra. Och vad genomsyrar debatten? Jo, ett krasst ekonomiskt tänkande som under inga omständigheter får ifrågasättas, för då är man oansvarig. Men det tänket är ju ett resultat av ett kapitaliskt paradigm, det är inget självklart.

En annan sektor av samhället där Tanke är allenarådande är juridiken. Även den skulle nog må bra av att tillåta sig att svara mu på en del frågor, för försök inte lura i mig att a) rättsystemet är välfungerande idag eller b) det är det bästa vi kan få. Det här är områden där man glömt bort att det är människor bakom rättsfall och budgetar och där systemets rigiditet är som tydligast. Det är därför folk så ofta råkar illa ut just här.

Så förändring nummer ett, Tanke, skulle vara att öppna för andra värden, bryta det kapitalistiska paradigmet och förnuftets tyranni – att förändra kontexten och tvinga fram nya frågor.

Känsla

Känsla är svårare. Mycket därför att det är lätt att falla in i att tänka kring känslan fast det ju blir att han hamnat tillbaka i tanke då. Och den största fallgropen är naturligtvis att det är näst intill omöjligt att röra sig bortom språket, och språket är tankens domän. Precis som tanken säger att ekonomi grunden till allt säger språket att det som det inte finns ord för, det som inte kan beskrivas, det finns inte. Mu säger jag, det gör det visst. Men samtidigt som jag skriver det här talar, nästan skriker en röst åt mig att det är flum, att det är de materiella villkoren som gäller och ingenting annat. Men det tror jag inte längre. Man kan inte räkna ut matematiskt hur ett samhälle ska organiseras och tro att det blir så. Där kommer Känsla in. Kaoskompetens kan man säga.

Problemet med Känsla idag är att Känsla nummer ett är Rädsla. Medier spelar på vår Rädsla för att sälja lösnummer och makthavare hakar på för att styra oss i en eller annan riktning. Här är det som viktigast att Känsla och Tanke samarbetar, för Handlingar utförda på ren Tanke eller ren Känsla tenderar att bli... Tja. Extrema, liksom.

Förändring nummer två blir att uppgradera Känsla, att erkänna att bara för att det inte är bevisat och uträknat med dagens iskalla logik betyder inte det att det inte är relevant.

Handling

Handling är nästan svårast. Hur handlar Sverige? Vad är isåfall “Sverige”? Utrikespolitiskt? Inrikespolitiskt? Är det summan av befolkningens handlingar vi är ute efter? Alltihop på en gång? Ja shit. Dessutom: vad kommer handlingarna av, alltså vad är naturligt och vad är kulturellt? Arv/miljö? Ännu en konstruerad dikotomi! Vad spelar det för roll vad som kom först av hönan och ägget när man inte ens vet vad som är höna och och vad som är ägg? Tanken med KBT är ju att de tre ska påverka varandra i postivit riktning, att positiva tankar ger en bra känsla som gör att man handlar bättre, som gör att man mår bättre och tänker bättre etc. Bra spiraler. Så den tredje förändringen är inte min utan allas: Handla solidariskt. Så den räknas knappt. Det måste finnas en mer konkret Handling.

Jag vet! En genomgripande omfördelning av rikedomar och resurser i samhället. Företagsvinster och makten över sin arbetsplats till arbetarna som skapat dem istället för till aktieägare. Återtagande av privatiserad och utsåld allmännytta. Det är en mycket konkret handling.

Ja det här är väl vad jag orkar med på en eftermiddag.

1Pirsig, Robert M., Zen and the Art of Motorcycle Maintenance (1974) London: Vintage

Vikten av ett rum

Nja, visserligen hade jag NO-lektioner förra veckan men det är inte den vikten jag tänker på. Snarare hur skönt det är att äntligen bo lite ordentligt. När gjorde jag det senast? Jag vet inte ens. Ett tag i b-längan när Moa och jag hade det mysigt, ombonat men förbannat trångt. Jag kände mig lite hemma i c-huset men det var mycket annat då. Hos Håkan kände jag mig aldrig hemma, det var bara katthår och väggar som krympte. Och det senaste året har varit kappsäck - först en månad i Gökboet, sen England med inte mer saker än jag kunde ta på planet, så en månad här och där, Fimpen, Varberg, trollhålan under trappan, tältsängen, soffan, en stereo och så pang! kom pappa och P i söndags med säng, sekretär och sånt och nu bor jag. Titta!

Jag vet inte om bilderna gör rummet rättvisa direkt men jag är glad! Under Stjärnfilten bubblar Draktårar utan att lukta. Men mer om dem på So much wine, som sagt.

Det var schysst att få visa lägenheten för pappa och P också. Och jag blev sugen på jul i Varberg. Underligt! Jaja.

Nu plugga.

Beta

Ja, nu har har också slängt över bloggarna (ja, jag har ju faktiskt So much wine också) till Blogger beta. För en sekund sen så jag har ingen som helst uppfattning om skillnaden.

Högstadiet är det högsta stadiet

Idag när jag skulle ha dagens sista SO-lektion var det något som fattades när jag kom till klassrummet, närmare bestämt en klass. Jag väntade tio minuter, i ett slags inverterad ”om inte läraren kommit efter tio minuter är lektionen inställd” innan jag gick ut i rasthallen och frågade efter åttan jag skulle ha. ”De hade promenad på gympan och det var ingen som kom tillbaka” var det till slut nån som fick ur sig. Jag älskar högstadiet!

Så jag fick sluta en halvtimme tidigare som jag såklart skrev upp. Det är klasskamp.

Malcolm Ross revisited

Jäpp, jag är nere med Ross igen, precis som förra hösten. Mannen var (är?) ett geni! Läs bara det här:

"... whitin the magic circle that the mother draws about herself and her
baby, a unique creative flame is kindled. Too few alas survive as vigorous
and unquenchable flares in the desert of adulthood." [1]

Så vackert! Lite väl heteronormativt men... "The desert of adulthood"... What can I say?

[1] Ross, M, The Creative Arts (1978), Heinemann Educational Books Ltd, London. ISBN 0435 80780 3.

Världens bästa bok.

Jakten på Röd Oktober

Well. Jag har visst glömt att uppdatera vit oktober-händelserna.

I lördags hos Fimpen satt jag till slut och kände mig riktigt ledsen för att jag inte kunde ta större del av festligheterna, jag kände mig rejält begränsad och då brukar jag bli nedstämd. Så när Fimpen frågade om jag shottade under vit oktober sa jag Javisst! rent spontant. Så det blev två Jäger och lite senare jakten på röd oktober när jag fick ett glas vin av Greven.

Ett misslyckande? På ett sätt naturligtvis. En varningslampa gällande min alkoholkonsumtion? Kom igen, jag behövde ingen vit period för att veta att jag super mer än tomtarna på socialstyrelsen tycker att jag borde. Det skiter jag i, det var aldrig det vit oktober handlade om. Först handlade det om att få saker gjorda, men problemet visade sig vara att jag helt enkelt inte hade nog med saker att göra. Så det började handla om att jag för en gångs skull skulle slutföra något jag påbörjat. Men till slut blev det tråkigt det också. Livet går för fort för att jag ska palla hålla på och sätta upp gränser för mig själv bara för sakens skull.

Så nu dricker jag öl igen när jag känner för det.

Juridisk gråzon?

Nilso skrev till mig igår och bad mig gå in på http://www.skånepartiet.se, och sedan även http://skattesmitarnas.riksförbund.se. Klicka själva och fnittra lite förnöjt. Men sen började jag, och Nilso såklart, fundera. Är det olagligt? Nilso har ju själv reggat domänerna skånepartiet.se och riksförbund.se, då borde han väl få göra vad han vill med dem, (inom befintlig lagstiftning gällande exempelvis hets mot folkgrupp, etc.) till exempel peka dem mot en annan hemsida? Eller är det brott mot upphovsrätten? Det är ju inte som om Nilso påstår att det är han som står bakom moderaternas hemsida. Det känns som om han är ute och slirar på juridikens utkanter här och det är naturligtvis väldigt spännande! :)

Lite kul också att den enda jag kunde komma på som jag känner som läst juridik är J, och henne har jag inte träffat på flera år. Förutom idag då, när jag mötte henne när jag var på väg till mötet. Såklart. Men jag blev så ställd att jag inte kom mig för att fråga henne.

Snart Top Model och sen Weeds! Härligt.

Tillägg: Det verkar inte som om Blogger gillar att det är svenska tecken i länkarna men ni kan ju vara lite kreativa.

Tillägg 2: Fast sen fixade jag det.

Uppdatering 19/10: Länkarna funkar lite som de vill. Och Nilso rapporterar att hans hänvisning till moderaternas hemsida helt plötsligt var borttagen av någon. Så han lade till den igen. Ingen har kontaktat honom, vare sig från moderaterna, deras ISP eller hans egen ISP. Underligt!

New Age i regeringen

Aftonbladet: Reinfeldt: Maria Borelius avgår:

Varför är du som regeringschef inte intresserad av att veta om statsråden löper risk att dras in i en process?
– Jag fick svaret att det skett i ett 'tidigare liv'.

Hehe. 'Tidigare liv.' Hehe. Undrar vad Maria Borelius kommer återfödas som härnäst? Att Stegö Chilós själ redan ställt sig i kön till kaniner-i-sminktestlaboratorier-kroppar är ju vida känt.

Vit oktober ta slut!

Nu har det gått för långt. Nu har vi fått en egen bar. Eller, vi och vi. Jag vet inte. Jag vill inte det här längre, jag upplever att det verkar menligt på mitt sociala liv. Och, allvarligt, om jag nånsin måste välja mellan mitt sociala liv och det liv som förkroppligas av... tja, min kropp, helt enkelt, så stannar den flaskan på fest! Hm. Krånglig liknelse kanske.

Faktum kvarstår. Förra helgen gick alldeles utmärkt, det var kul på KB både fredag och lördag (mest fredag för då var det så djävla bra musik). Igår var jag däremot mindre sugen på Tomboy nykter, Bodoni är besvärligare att vara på utan en öl i handen. Dessutom finns ju alltid chansen att bli nån söts hemsläp men där sa självförtroendet stopp igår och då visste jag att jag bara skulle bli ledsen på mig själv om jag gick ut. Så jag gick hem och lekte med there they are, en av de nya låtarna.

Nästa helg fyller Greven år. Då är det undantag från vit oktober. Inte helt, men lite. Tror jag. Tanken på det nu är ganska motbjudande, vadå full? Jag borde inte tänka så mycket.

Och sen blev det svart.

Dags att buga för våra nya herrar!

All hail vår nye utrikesminister, till exempel. Och Jan Björklund som skolminister är den perfekta ursäkten att skjuta på examen ett par år till. Blä. :(

Vit oktober räta ut mig

Ironiskt. Jaja.

Magen är skum, jag vet inte om det har med vit oktober att göra, det borde inte ha det eftersom jag egentligen bara stått över kanske tre-fyra öl i veckan jämfört med vad jag skulle druckit en vanlig vecka.

Hittills är det det sociala suget som är värst. Jag saknar att gå ut och ta en öl - inte ens en öl till måndagsbiljarden! Katastrof. Och imorgon börjar helgen på allvar. Den första av tre. Det här ska bli intressant!

Men Weeds var Weeds även hemma på soffan med magont. Skönt att det finns saker som är konstanta i vår föränderliga värld.

Nu går jag ner till Filmstaden och ser Farväl Falkenberg. Nåt ska jag ju sysselsätta min rastlösa hjärna med.

Vit oktober

Ja, jag nämnde det inatt ser jag här: från och med idag gäller inget starkare än kaffe och cigg förrän Halloween. Eftersom det först var Malmöfestival, och sen skolan varit lugn som den har varit, och eftersom jag lärt känna en massa nytt folk har det blivit en djävla massa supande de senaste månaderna och nu måste jag göra nåt åt det. Lately I've let things slide. Och det är ju inte så bra. Men det är intressant, vi pratade om det igår eftersom det är en massa folk som snackar om vita perioder just nu. Det är ju sommaren. På sommaren kan man leva så djävla fint och sen tar det september att komma på att just det ja, nu är det ju allvar med skola och jobb och whatnot och jag kan inte leva som jag gjorde i somras och så blir det oktober som blir den vita månaden. Perfekt eftersom den slutar i Halloween. Yesyes.

Ett oväntat, nytt oljud.

För att vara sista kvällen innan min vita period blev den oväntat schysst. Det var fett najs att hänga hemma hos Anton hela eftermiddagen och kvällen. Jag minns inte särskilt mycket av vad vi gjorde men känslan är att det var tryggt och varmt och... fint. Sen träffade jag Greven å Fimpen på Brogatan som är ett mycket läskigt ställe. Well, sen hamnade Greven och jag på KB och de spelade helt okej musik till sista tjugo minuterna när det blev helt klubbigt och så. Så Greven och jag gick ut på en cigg och när vi kom in spelade de, som sista låt, New Noise. Nej, jag skojar inte. Jag sitter här och har fett ont i nacken av allt dansande till Refused. Så fett. Ojoj så fett. Men ändå springer jag hem och lyssnar på Underoath. De är ju ändå världens bästa band.

Gränser och emo.

Gränser blir mer och mer centrala. Jag visste redan att gränser mellan 'länder' är ett djävla påhitt och jag visste att gränser mellan människor bara är en förlängning av samma djävla påhitt. Men gränser i mig själv? Shit. Här snackar vi. Taggtråd. Egen taggtråd.

Igår, på Crush, var det en gubbe som var fasligt intresserad av mig. Visst, jag är ju sjukt snygg efter min makeover och så och det gör ingenting alls, om farbrorn är en söt farbror. Men... Äh. Jag insåg att jag måste sluta låta sex vara något jag gör mot mig själv. Det är ju därför jag har svårt att njuta när jag har det för mig själv. Speciellt de homosexuella delarna. Men hade inte Carro kommit tillbaka hade jag gått och hängt med farbrorn och det hade skjutit mitt liv i en annan riktning. Jag tänker inte värdera. Hur skulle jag kunna?

Ja, det är skönt som fan att släppa taget.

Ja, det är skönt att dyka efter botten.

Ja, det är skönt att skrika.

Men jag känner inget längre.

Jag har världens bästa liv. Jag har världens bästa vänner. Jag har blivit en person som jag gillar, som jag har velat bli och nu inser att jag är. Men vad jag är, är ju ett djävla monster. Eller åtminstone en robot. Anti-robot är också en robot. Så här:

När vi var på Gamla Inkonst för ett par veckor sen och jag träffade Arawn, sa han att det var fint att jag inte var så djävla på. Aijt. Det är min grej. Jag fattar det. Inte så djävla på. Heja! Vet ni varför jag klarar av detta konststycke, att inte vara så djävla på?

För att jag inte bryr mig. Inte tillräckligt iallafall.

Vet ni en annan sak?

Det är ett djävla helvete.

Jag vill bry mig. Jag vill känna. Om det så är besvikelse och ångest så är det bättre än att ha stängt av som jag tydligen gjort nånstans på vägen. Varför tror ni jag lyssnar på Underoath? För att jag blivit kristen? Hehe. Nej. För att det äntligen är nån som skriker åt mig.

Jag lämnar det här. Lika bra. I'm too old för this shit.

Peace.

Glöm inte att kärlek föder kärlek!

Skräp!

Det är ett kallare Sverige vi vaknar i idag. Stålblått och molngrått. 'Statsminister Fredrik Reinfeld'. Smaka på det. Svälj inte bara! Isåfall ring 112 och be att få tala med Giftinformationen. Men smaka, och spotta. Skölj munnen med 'Statsminister Fredrik Reinfeld'. Glöm inte att borsta tänderna efteråt bara. Med lut.

Garderoben (en resa)

I den andra delen i serien om bra saker jag köper på Netto (första delen här) har turen idag kommit till en garderob! Jag har sneglat på den när jag varit på Netto och köpt mat (det gör jag ganska ofta och eftersom jag inte sysslar med sånt här har jag funnit mina matinköp ligga precis under gränsen för hur ointressant nånting jag skriver om får vara) men jag har inte vågat köpa den. Nu har jag fått CSN ovanpå min skatteåterbäring så jag tänkte att jag kunde unna mig en garderob från Netto den här månaden och så blev det. Garderoben kom i en sån här låda:


Kolla, den har måtten utskrivna och allt! Jag hade inte brytt mig om att kolla vilka mått jag behöver hemma så det var skit samma för mig, men kanske bra för någon annan! Sen gick det till så här när jag byggde ihop den:

Det enda problemet var att trots att det var tolv pinnar som var kallade A och som i ritningen antyddes vara mer eller mindre identiska, visade det sig när ritningen skulle omsättas i konkret praktik, att det bara var fyra speciella A-pinnar som gick att sätta ihop med C-pinnarna. De A-pinnarna hade jag, helt ovetandes om den roll de hade att spela i dramat, redan placerat ut på de ställen jag hade lust att placera ut dem på vid tiden för deras utplacerande. Därför fick jag riva halva garderoben en bit in i processen för att spåra upp de här speciella A-pinnarna, ungefär som om jag försökte uppfylla en profetia. Men det var inte lika spännande som i en film. Snarare ganska tråkigt och tedious. Men nu är den klar!

Skivbeställning!

Det är fint ibland. Jag kom hem från skolan och skulle kolla om jag fått CSN. Det hade jag inte. Men jag hade ändå två och ett halvt tusen spänn mer än jag borde. Jag blev ju livrädd! Någon hade satt in pengar på fel konto och så hade de hamnat hos mig. Fast... det var en underlig summa att sätta in till nån, 2481 spänn. Och det där numret som stod i listan var misstänkt likt mitt personnummer. Och det där "Sk" som stod framför numret? Skål? Är det nån som vill att jag ska supa ihjäl mig? (Det klarar jag bra själv, tack så mycket!) Sk... Skabbmedicin? Till Antons katter? Nej, Skatteåterbäring var det ju! Den hade jag slutat hoppas på.

En del av min skatteåterbäring blev skivor.

The Receiving End of Sirens - Between the Heart and the Synapse
Glassjaw - Everything You Ever Wanted To Know About Silence
underOATH - They're Only Chasing Safety
underOATH - The Dividing Line

Grymt peppigt! Dessutom såg jag att Between the Heart and the Synapse får 4 ½ av 5 stjärnor på allmusic. Inte illa för världens bästa skiva!

Idag har jag varit i skolan, först från 10 till 15 och lekte med limpistol och sen från 17 till 20 och byggde stol av wellpapp. Den här hösten kan nog bli något! Nu ska jag äta.