"Kvarts på skämt"? Ja. Det ekar nämligen en diskussion jag hade med Petter när han var i USA. Kontentan är att om man aldrig behövt gå igenom processen att göra en symbol eller en ritual till sin, att fylla den med den egna gruppens innehåll och mening, därför att man alltid nöjt sig med en färdigfylld kultur, har man kanske inte samma behov av att omge sig med sina symboler. De finns ju överallt ändå. Och ju längre ut i subkulturerna du kommer, desto viktigare blir just de symboler och ritualer man kämpat sig till.
Det här vore väldigt, väldigt intressant att göra ett skolprojekt om. Den radikala estetikens relation till marknadsestetiken kan mycket väl handla om just att bli medveten om att man alls kan skapa egna kulturella symboler och fylla dem med ett eget innehåll, att genom att tala om alternativa diskurser få syn på att även den rådande diskursen är just en diskurs. Och här kommer vi in på diskussionen om demokrati vs. grupptryck.
Oh, and don't even get me started on the schlager! Fast jag har faktiskt en misstänkt snarlik teori för att förklara det också. Ajdå.



