The man in the ring...

...doesn't mean a thing.

Det har lossnat ganska rejält med musiken på sistone. Igår skrev jag en låt, till exempel, och spelade in den, och jag tror jag har insett nånstans att det blir ganska bra och att jag liksom inte måste göra världens bästa låt varje gång. Men å andra sidan... Som jag har sagt till Erica nångång känns det ibland som att om jag inte gör musik som är snäppet bättre än den jag lyssnar på finns det ingen anledning att göra den överhuvudtaget. Men med en så kritisk och rent ut sagt destruktiv syn på skapande är det ju inte konstigt om jag inte fått nåt gjort på så länge. Tur att det verkar som att det luckras upp nu. Jag tror det har att göra med följande faktorer:

1) Skolan. Att få hålla på och vara kreativ i den miljön har varit väldigt befriande och det har jag förstått att även exempelvis Erik känner. Det är ju antagligen något av det viktigaste jag kommer att lära mig på utbildningen.

2) Erica. Jag har sällan träffat någon som är så uppmuntrande. Hon gör underverk för mitt självförtroende. Tack solsken! :)

3) Miljöombytet. Säga vad man vill om Smålands, och det är mycket möjligt att det bara är i mitt huvud, men jag ser tillbaka nu och känner det som om det liksom har varit nåt slags lock på mig under tiden jag har bott där. Det kan ju bero på att jag har supit bort större delen av tiden eller varit mer fokuserad på att knulla och koppla PA än att skapa saker.

4) Tekniska förutsättningar. Det är ju först nu jag har en okej dator att spela in på, en förstärkare och har bra koll på FruityLoops så jag kan göra snygga trummor.

Allt det där, plus att jag uppenbarligen har gått och samlat på mig en massa musik i huvet som vill ut nu gör ju att det liksom... The planets have aligned, kan man säga, för att prata med Conor. Sen är jag ganska nöjd med A Secret Chord som namn på mitt eget band som består av mig (och ibland Gamet).

Annars är det väldigt mycket Beth Orton för tillfället. Central Reservation måste vara världens bästa skiva.






Här är lite av det jag har spelat in hittills:

Tusende versionen av Until I'm Gone, en låt som jag ursprungligen skrev och spelade in tillsamman med Nils till vårt The Swell Project som släppte en liten trespårs-EP-thingy för ett par år sen.

The man in the ring (doesn't mean a thing) är låten jag skrev och spelade in igår. Den är väldigt Logh-ig, men det är ganska kul.

Sen har jag lite mer på gång, men det är texterna som spökar. Det är svårt att skriva texter.

Jaja, nu ska jag till Lund och repa med Jolly Hollidays. Det blir säkert roligt.