tisdag, november 15, 2005

Sthlm revisited

En del äldre läsare har hört av sig och varit bekymrade över att jag valt att skriva med den minsta lilla pyttetextstorleken som går och att de därför haft problem med att läsa vad jag skriver. Så hejdå Verdana och sånt, det blev ändå aldrig riktigt rätt.

Hursomhelst. Jag var alltså i Stockholm i helgen. Helgen innan var jag i Varberg, på Berts femtioårsfest (jag har mest bilder på mig och Erica när vi hånglar...) och sen hos Johan och Elina och drack drinkar. De har köpt lägenhet på Breared. Snart är det bara jag i hela världen som kuskar runt i studentlägenheter och är inneboende hos personer som är snälla men tråkiga så klockorna stannar. Hm.

"Morfar, när insåg du att din ungdom var slut?"
"Det ska jag tala om för dig, det var en dag på IKT när jag skrev i min blogg och insåg att jag kände mer för en egen, fast lägenhet, än friheten att kunna flänga runt."

Nej, nu överdriver jag. Jag säger bara så för att jag inte varit hemma mer än ett par timmar på två veckor. Jag är fortfarande en bohem! (Som om jag nånsin varit en bohem.)

Men alltså, jag var i Stockholm. Jag och Erica var barnvakter åt Noah igen. Vi spelade trummor och sånt som man gör när man är barnvakt.


Sen gick vi på stan några varv, var inne på Moderna och vände innan vi gick till Östasiatiska Museet och kollade på tatueringar. Erica och jag hade sett en dokumentär på National Geographic Channel som handlade om just den här killen som gjort gaddningarna på utställningen och vi visste redan lite om det så det var kul. Museet var liksom lite mer... vetenskapligt än NGC. Inte så konstigt kanske.

Sen gick vi på S:t Eriksgatan och shoppade skivor. Jag köpte tre: Beth Orton - Daybreaker (jag köpte Central Reservation för inte alls längesen men jag har haft dem nedladdade och älskat dem sen i vintras), The Decemberists - Castaways and cutouts och, minsann, The Very Best of the Stone Roses för att kolla vad allt snack om dem handlar om. Jag har lyssnat på den ett par gånge och än så länge är det bra men inte sådär AAAHHHH!!!1!11! som folk verkar tycka. I don't know. You probably had to be there. Ah well. I Varberg hittade jag Old 97's - Satellite Rides på Videomix för 29 spänn. Sånt gillar jag.

Annat jag gillar är att träffa Nils. Det gjorde vi i söndags kväll på Carmen, ett söderhak som såg ut som vilken Möllankrog som helst. Det var skönt att känna sig hemma. Så satt vi och pratade och drack lite öl och jag blev väldigt sugen på att kolla med Johan om det kanske går att hyra lägenheten de har i Gamla stan nästa vår och bo där en termin. Granne med kungen blir man då.

Men på tåget hem igår, som blev en timme försenat för att plisen hade spärrat av alla spår i Flen av en hemlig anledning, kände jag att nu är det färdigflängt för ett tag. Tills vi åker till England iallafall.

Nu kom Erica med pasta från pastavagnen! Men bara med en gaffel så jag väntar en stund till.

1 kommentar:

nils sa...

vad lockigt hår jag har!