Return of the evil flesh eating zombie creatures from the grave VII

Äntligen! Alla ni som missade chansen att få se mitt, Ericas och Eriks animerade (i dubbel bemärkelse, hehe) mästerverk Return of the evil flesh eating zombie creatures from the grave VII - här är den:




Jag fick äntligen en Googlemail-adress idag, tack Petter! Jag vet inte varför det har känts viktigt för mig, kanske på grund av mediahetsen [1], [2].

Det regnar i Worcester. Undrar om det regnar i Tanworth-in-Arden?

Testokick!

Chelsea - Barcelona 1-2! Det var roligt, speciellt som två av personerna vi lärt känna bäst hittills är från just Barcelona och vi satt nere på The Dive och kollade på matchen. Men det kan nog vara läge att se sig om efter ett annat fotbolls-häng för en bit in i första sänkte de volymen på storskärmen och började dunka ut skitmusiken istället över det totalt, på-gränsen-till-vaacum-tomma dansgolvet. Sen satte rugbylaget igång att skrika, jag menar skrika, och leka dryckeslekar och allmänt... tja, jag tvättade som vanligt idag eftersom det var onsdag men jag får nog tvätta igen imorgon för alla mina kläder stinker och mitt hår är alldeles klibbigt av allt testosteron.

Testo-kick!
Östro-kick...
Testo-kick!
Östro-kick...
Etc.

Men jag börjar få lite koll på skolan, och mest på min research-uppgift som är sjukt spännande. Så här beskrev jag den för mina kurskamrater på vår Digitala Anslagstavla tidigare ikväll:

There's an article in Qualitative Sociology that deals with the creation
of fear, and the author Barry Glassner argues that fear in society is
focused on some things so that we won't worry about other things that
are larger and perhaps more dangerous, or even more “real”. Glassner
suggests, in short, that in fearing for our children, we actually
express our own fears. This made me think about what I had read earlier
in a number of texts, about how the James Bulger case was used in the
"debate" prior to setting up the CCTV network in central Liverpool.

In another article, this one in the British Journal of Criminology, Jock
Young qoutes Zygmund Bauman saing that “an 'inclusive' community could
be a contradiction in terms” and then Young himself goes on saying that
“to create a community, we must generate an 'other'”.

Combining these two ideas gave me this: to uphold society one must
create “the other”, and one must make people fear this “other”. Other
writers have mentioned the “exclusion of difference” that I was talking
about in the seminar last week and what I want to know is pretty much
how these “others” (kids, non-whites, etc.) respond (if at all) to being
the “others”. For now, that is.

Jag tror det kan bli något, jag ska köra en liten ministudie framåt våren sen.

Townes Van Zandt for världsdiktator-4-life!

Kulturskymning över det fallna imperiet

"The sun never sets on the British Empire" har det sagts. Well, kulturskymningen är här. (Och, som Eddie Izzard säger: "We had an empire, but we lost it by going 'Oh really? Are you sure?'") När folk jublar för att DJn väljer att spelar eurodisco-skräp-hit nummer en miljard, eller eventuellt signaturmelodin till Baywatch som av någon anledning blivit en populär dansgolvsdänga, då är det inte många strålar som orkar sig över horisonten längre.

Ett vidgat demokratibegrepp?

Del 1 av 3 i min serie artiklar om studentinflytande ligger uppe på Lärarutbildningens hemsida. De har en sjukt snygg bild på mig också.

Blue, is the colour of night (and my guitar)

Ja, jag var och köpte en gitarr förra veckan, jag kunde inte hålla mig längre. Den kostade bara £55 och jag kan sälja tillbaka den till second hand-affären för kanske £40-£50 och då känns det okej. Den har en massa intressanta kopplingar till sig också! Den är blå – Red House Painters Songs for a blue guitar. Dessutom heter den Marlin och är väldigt len – Lene Marlin. Norskan som bor här blev väldigt förtjust i att jag döpte den till Lene Marlin. Fast sen visade det sig att jag inte kunde spela några av hennes låtar. (Lägg märke till Johnny Cash i bakgrunden!)

Usch, jag är helt slut efter en sån här dag, med Introduction to Sociological Research på förmiddagen och Culture, society and film på eftermiddagen. Tur att det bara är föreläsningar på tisdagar och fredagar. Det blir nog lättare, eller jag blir åtminstone mindre trött, om ett tag när jag inte behöver anstränga mig lika mycket med språket. Det behöver jag inte, i det att jag förstår allt som sägs och det är inga problem att anteckna på engelska eller nånting men det märks på kvällarna att det faktiskt är lite jobbigare än när det är på svenska. Dessutom är det svårare att komma in i igen om jag har dåsat till en stund eller börjat tänka på annat. Det värsta är nog att det inte alltid är så lätt att uttrycka så här ganska avancerade tankegångar på engelska alltid. Jag har det jag vill säga formulerat när jag börjar prata men jag stakar mig halvvägs ganska ofta. Men jag gör mig förstådd och säger mer än de flesta andra så det känns okej.

Jag köpte How I play snooker av tjugofaldige världsmästaren (1927-1947) Joe Davis igår och har tittat lite i den. Det står en hel del om hur han står (stod, antar jag, jag tror inte att han lever längre och boken är lika gammal som Ronnie O'Sullivan (vars självbiografi jag var och fingrade på igår men den kostade £9 och det kändes lite mycket, fast jag klurade på att köpa den, läsa den och skicka den till Måns)) och när vi spelade pool igår tänkte jag på det så mycket att jag blev helt stel och inte spelade så himla bra först. Sen tog det sig och jag spelar ganska bra på de här mindre borden med de mindre bollarna. Måns, du får komma hit och testa! Men det jag tyckte kändes bäst av det han skrev var att det inte funkar att “känna på sig” vart man ska sikta. Det gäller att öva och öva och komma ihåg var man siktar nånstans inför nästa liknande situation. För mig som jämt drar åt höger (och alltså ska sikta mer åt vänster än jag “vill”) kändes det skönt att höra.
Nu ska vi ner till studentpub/klubben the Dive och kolla på Heat 1 av vårens Battle of the Bands och jag fasar lite för jag är föga imponerad av engelsk nutidskultur. Hoppas det är åtminstone ett New new wave wave-band med i uppställningen.

Bild-update bara.

Jag vet inte om det syns men det är alltså bara blå och gula bollar, och så en svart med en 8 på.

Snygg utsikt från planet!

Jag sjunger Disco 2000 med inlevelse.

Skojig maskin med Computing Supplies istället för Twix och RisiFrutti.

Jag borde skriva mer, jag vet att jag liksom kan vara intellektuell om jag sätter den sidan till men jag pallar inte. Det kommer nog. Snart.

Min kurs Culture, society and film verkar intressant. Bland annat ska vi läsa artiklar från Postmodern Culture som verkar vara en spännande publikation.

Och snart har jag läst ut American Gods! Jag älskar Neil Gaiman.