Testokick!

Chelsea - Barcelona 1-2! Det var roligt, speciellt som två av personerna vi lärt känna bäst hittills är från just Barcelona och vi satt nere på The Dive och kollade på matchen. Men det kan nog vara läge att se sig om efter ett annat fotbolls-häng för en bit in i första sänkte de volymen på storskärmen och började dunka ut skitmusiken istället över det totalt, på-gränsen-till-vaacum-tomma dansgolvet. Sen satte rugbylaget igång att skrika, jag menar skrika, och leka dryckeslekar och allmänt... tja, jag tvättade som vanligt idag eftersom det var onsdag men jag får nog tvätta igen imorgon för alla mina kläder stinker och mitt hår är alldeles klibbigt av allt testosteron.

Testo-kick!
Östro-kick...
Testo-kick!
Östro-kick...
Etc.

Men jag börjar få lite koll på skolan, och mest på min research-uppgift som är sjukt spännande. Så här beskrev jag den för mina kurskamrater på vår Digitala Anslagstavla tidigare ikväll:

There's an article in Qualitative Sociology that deals with the creation
of fear, and the author Barry Glassner argues that fear in society is
focused on some things so that we won't worry about other things that
are larger and perhaps more dangerous, or even more “real”. Glassner
suggests, in short, that in fearing for our children, we actually
express our own fears. This made me think about what I had read earlier
in a number of texts, about how the James Bulger case was used in the
"debate" prior to setting up the CCTV network in central Liverpool.

In another article, this one in the British Journal of Criminology, Jock
Young qoutes Zygmund Bauman saing that “an 'inclusive' community could
be a contradiction in terms” and then Young himself goes on saying that
“to create a community, we must generate an 'other'”.

Combining these two ideas gave me this: to uphold society one must
create “the other”, and one must make people fear this “other”. Other
writers have mentioned the “exclusion of difference” that I was talking
about in the seminar last week and what I want to know is pretty much
how these “others” (kids, non-whites, etc.) respond (if at all) to being
the “others”. For now, that is.

Jag tror det kan bli något, jag ska köra en liten ministudie framåt våren sen.

Townes Van Zandt for världsdiktator-4-life!