Snookercitat

Snooker-VM har börjat och BBC streamar oavbrutet från båda borden (tyvärr bara för folk med brittiska IP-nummer). Jag är ju van att guidas av Eurosports bäste kommentator Kim Hartman (inte den här Kim Hartman) men BBC:s kommentatorer är inte så dumma de heller. Ett exempel: Den här turneringen är den första där domaren kan ta hjälp av tv-bilder för att se hur bollarna låg vid en återplacering. Steve Davis, i sin match mot Andy Hicks, passade på att bli den första spelaren i världen att be domaren att titta på tv-skärmen och kommentatorerna var väldigt glada över hur den här teknologin äntligen kommit till snookern och sånt. Så höll de på att lägga före- och efterbilder på varandra ett tag tills bolllarna var där de skulle och när alla var nöjda sa den ene kommentatorn "...but Andy isn't in the position he was, Dennis." Man kunde tydligen se Andy Hicks ben flytta sig mellan bilderna. Jag tyckte det var sjukt kul, jag tycker fortfarande det var sjukt kul men nu när jag skriver det känns det som om man kanske måste varit där. Jag vet inte.

I morse åkte den tredjedelen av de internationella studenterna som inte redan åkt iväg på påsklov, till Marocko, Erica inkluderad, jag exkluderad. (Frivilligt exkluderad alltså, jag kände inte att jag hade råd efter som jag lite satsar på Roskilde i år och avsett vad inte vill ha en upprepning av panka fotbolls-EM utan vill ha råd att njuta lite av VM och Malmösommar -06.)
Det gör inte så mycket än, det finns ju snooker och på tisdag ska jag till Tanworth-in-Arden. Jag hoppas verkligen att det blir lite fint väder, jag ser framför mig hur jag kliver av på stationen i Danzey efter att ha lyssnat på Nick Drake i en och en halv timme på tåget, vandrar genom en engelsk landsbygd som just håller på att spricka ut i försommar, längs dammiga grusvägar och små svartvita hus, till den lilla byn där jag letar upp hans grav, lägger en blomma och står en stund innan jag går in på puben och tar en öl till hans minne. Precis som alla andra pilgrimer antaligen gör. (Jag har bestämt mig för att inte se på det här äventyret med min sedvanliga självdistans och ironi utan faktiskt låta mig själv vara lite pretentiös, det är nämligen ganska mycket roligare så.)