Kanske finns det en gnutta hopp för demokratin?

I dagens The Independent skriver Andreas Whittem Smith om varför Bushs och Blairs popularitet rasar samtidigt. Jag blev väldigt glad med tanke på att jag såg Folkpartiet-dokumentären häromdagen och sedan dessutom läste om hur republikanerna nu fiskar efter svarta röster i USA tröttnade jag rejält på den demokrati som nuförtiden går ut på att antingen a) behålla eller b) ta över makten, aldrig att faktiskt syssla med konkret politik.

'We are now talking to people we have not been talking to before', säger Tara Wall, 'director of outreach communications for the national committee'. Nä, precis. Ni bryr er inte om svarta människor, ni bryr er om svarta röster. Så länge de inte är på demokraterna för då trollar ni bort dem. Argh!

Men det vore ju helt okej om politiken sysslade med det här så länge vi fick lov att fatta besluten som rör vår vardag själva. Det kunde ju få finnas tydligare nivåer i demokratin, så kan de få leka i Stockholm och Bryssel och fatta sina stora beslut, och så kan vi få fatta våra små på våra arbetsplatser, i våra bostadsområden och så vidare. Nähä? Det gick visst inte. Det är visst lika bra att vänja våra ungar vid fabriksmat med en gång.

Fan vad jag längtar till backlashen, när globaliseringen imploderar i småskalighet och det inte längre är företagen och byråkraterna som bestämmer vilka instanser av den som är önskvärda.

Andra bloggar om: direktdemokrati, parlamentarism, marknadsdemokrati, alter-globalisation