Jag gillar tåg. Speciellt när jag har platsbiljett så ingen kan be mig dra åt helvete efter att jag satt mig ner. Har jag ingen platsbiljett brukar jag sätta mig i gången vid kaffeautomaten som bara tar danska pengar för jag tycker inte det är värt oron jag får i kroppen av att när som helst kunna bli ombedd att dra åt helvete utan att jag kan säga emot. Det är därför jag är skeptisk till att låta någon annan sitta på min plats. Jag blir hellre uppfattad som dryg än blir tillsagd att dra åt helvete utan att ha något att försvara mig med. Som en platsbiljett.
Det är bara att stiga på! Sen kan jag göra precis vad jag vill tills jag är framme. Det är väl därför jag tycker om att åka tåg, antar jag. Livet skulle varit så! Det hade varit sweet. Som Gauntlett skriver om i Creative Explorations1 angående metaforer. Han refererar till en bok av Lakoff och Turner (nej, Johnson menar jag. Var fick jag Turner ifrån?), Metaphors we live by2, där de skriver att vi använder oss av en uppsättning grundmetaforer, som till exempel livet är en resa, som vi sedan använder i dagligt tal, som jag gjorde ovan när jag jämförde en tågresa med livet.
Fast det finns problem med en sådan liknelse. Jag kan inte ju inte sakta ner och titta på naturen, eller kanske till och med stanna om jag ser något jag vill undersöka närmare. Frågan är väl om metaforen resa syftar till resan vi gör i tiden, eller om det är berättelsen vi skapar om oss man menar. Den rör sig ju visserligen också någorlunda kontinuerligt genom tiden men besitter ändå en något större frihet. Tänker jag.
Om metaforen rör sig om det förra stämmer den ju bra – vi kan inte stanna tiden eller ens sakta ner den en smula när vi tycker livet är sådär extra fint. Är det den senare aspekten av ”livet” som åsyftas blir det hela mer problematiskt för den resan kan vi laborera mera med. Hoppa över tråkiga bitar, koncentrera oss på detaljer i det som är intressant, gå tillbaka om det är något vi glömt eller som får en annan betydelse i ett nytt ljus. Då är livet mer som en road trip – friare men också mer ansvarskrävande. En resa är det helt klart – frågan är vem som har råd med platsbiljett.
1Gauntlett, David (2007). Creative explorations. Routledge.
2Lakoff, George och Johnson, Mark (1980, ny utgåva 2003). Metaphors we live by. University of Chicago Press.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar