Hope there's someone...

Det var ett tag sen jag pallade skriva. Jag antar att det betyder att jag har haft fullt upp med annat, och det kan mycket väl stämma. Bland annat har jag lyssnat på Antony and the Johnsons tills jag typ dör.

Jag har varit i skolan också, det blir bara tråkigare och tråkigare känns det som. Men om inte annat får jag väl försöka skapa mig en egen utmaning, det borde ju inte vara så svårt.

I måndags var jag på Råå och hälsade på Nils, det var verkligen skönt att passa på när han hade en paus i turnén och jag var ledig. Jag hade inte träffat Nils på skitlänge och nu är jag i nåt slags läge där de där riktigt gamla kompisarna betyder jättemycket igen, som Johan som det var så djävla schysst att träffa i påskas och Frida som jag äntligen fick varit och fikat med igår och sådär. Det blir väl så när man rycker upp sitt liv lite med rötterna att man blir lite extra nostalgisk. Just det ja, jag drömde ju bannemig om Ewa och hela Falkenbergsgänget inatt, det är nostalgi om någonting är det. Fast jag minns inte riktigt vad det var jag drömde, det är lite synd.

Jag borde ta mig upp nu och gå hem och skriva min artikel till Zoom och ringa min handledare på Norrlycke och säga att jag kommer ut där imorgon (vilket jag inte är övermåttan sugen på men nu är det två och en halv vecka VFT som gäller) och vara lite nyttig.