Linus and the dream of zombies

Shit vilken läskig dröm jag hade inatt, eller imorse. Det var zombieinvasion och jag fajtades som fan, men det var en massa människor som liksom inte verkade bry sig om att det var fullt med zombies på gatorna så jag kände mig helt ensam. Zombiesarna var smarta också, och till slut, när jag slogs med två samtidigt, kom det spott från en av dem på mina läppar... Jag visste inte om jag hade blivit smittad och kände verkligen ångesten inför valet att berätta det för de andra överlevande (Erica var en av dem) och dö för säkerhets skull men kanske i onödan eller att inte säga något och kanske bli en zombie och äta upp mina närmaste... Men det i huvudet kröp jag ner i sängen jämte Erica, somnade och vaknade igen i den riktiga världen. Sen försov jag mig och missade tåget till Ödåkra (jajamensan, jag är här och vickar! Det här stället kommer aldrig släppa greppet om mig...) och på bussen satt det nån som såg ut som nån som jag hade tänkt på tidigare eller nåt och jag fick en känsla av att jag med min dröm skapat en zombieinvasion någonstans på jorden. Vi får hålla utkik efter rapporter om mystiska massgravar framöver...