Språkets betydelse...

Jackie Ashley på The Guardian varnar idag för riskerna med ny teknologi. Det finns kanske inte så mycket att tillägga förutom det som sägs i kommentarerna men det är intressant ändå. En av de längre kommentarerna, av MrPikeBishop, nämner en del saker som jag själv funderat en hel del på på sistone.

Bland annat det här:
"A report issued this week by researchers at the University of California found that the volume of information published in the world has tripled in the last decade – 800 megabytes of information is now being produced for every man woman and child on the planet. That’s the equivalent of 10,000 pages of A4, each." (Artikeln han i sin tur citerar har ett par år på nacken så undersökningen i fråga släpptes inte längre förra veckan.)

Och hela idén om att det förr i tiden fanns en harmoni mellan människa och information, att alla helt problemfritt tog till sig precis det de ville i den takt de ville, var kommer den ifrån? När var det så?

Som jag ser det är det genom språket jag förstår världen. Visst skulle jag uppfatta världen även genom att bara använda mina sinnen, men knappast förstå den. Dessutom känns det otänkbart att "fly" språket när jag nu väl är i det, att tänka utan språk. För även en bild är ett språk, bildskapande har sin egen grammatik även när det sker inne i mitt eget huvud. Så språket är ett verktyg till förståelse, av mig själv och av den värld som kommer till mig, via tv, bloggar, etc., genom språk.

Det är som när vi var i Kaliningrad förra hösten. Visst, det var smutsigt och grått inne i stan, men det var lika obehagligt på stranden i Svetlogorsk när solen sken, för det jobbiga var att inte förstå vad som stod på skyltarna. Jag har aldrig känt mig så isolerad som när jag inte ens har minsta chans att dechiffrera min omvärld för att den kommer till mig genom ett annat alfabet. Så jag och Erik satte igång och lärde oss kyrilliska bokstäver och två dagar in på resan, när vi hjälpligt kunde läsa på gatuskyltarna, kändes det som om landet öppnades upp för oss. För mig är det ett lysande exempel på hur stor betydelse språket spelar i vår förståelse för omvärlden.

Intressant i sammanhänget är förstås det här, en slags Frankfurt School-reaktion för 2000-talet, en kampanj som, precis som Bo Reimer säger på sydsvenskan.se, är välmenande men lite väl oreflekterad.

Ojdå, det fanns visst en del att lägga till...

Andra bloggar om: information, språk, ontologi