Gränser och emo.

Gränser blir mer och mer centrala. Jag visste redan att gränser mellan 'länder' är ett djävla påhitt och jag visste att gränser mellan människor bara är en förlängning av samma djävla påhitt. Men gränser i mig själv? Shit. Här snackar vi. Taggtråd. Egen taggtråd.

Igår, på Crush, var det en gubbe som var fasligt intresserad av mig. Visst, jag är ju sjukt snygg efter min makeover och så och det gör ingenting alls, om farbrorn är en söt farbror. Men... Äh. Jag insåg att jag måste sluta låta sex vara något jag gör mot mig själv. Det är ju därför jag har svårt att njuta när jag har det för mig själv. Speciellt de homosexuella delarna. Men hade inte Carro kommit tillbaka hade jag gått och hängt med farbrorn och det hade skjutit mitt liv i en annan riktning. Jag tänker inte värdera. Hur skulle jag kunna?

Ja, det är skönt som fan att släppa taget.

Ja, det är skönt att dyka efter botten.

Ja, det är skönt att skrika.

Men jag känner inget längre.

Jag har världens bästa liv. Jag har världens bästa vänner. Jag har blivit en person som jag gillar, som jag har velat bli och nu inser att jag är. Men vad jag är, är ju ett djävla monster. Eller åtminstone en robot. Anti-robot är också en robot. Så här:

När vi var på Gamla Inkonst för ett par veckor sen och jag träffade Arawn, sa han att det var fint att jag inte var så djävla på. Aijt. Det är min grej. Jag fattar det. Inte så djävla på. Heja! Vet ni varför jag klarar av detta konststycke, att inte vara så djävla på?

För att jag inte bryr mig. Inte tillräckligt iallafall.

Vet ni en annan sak?

Det är ett djävla helvete.

Jag vill bry mig. Jag vill känna. Om det så är besvikelse och ångest så är det bättre än att ha stängt av som jag tydligen gjort nånstans på vägen. Varför tror ni jag lyssnar på Underoath? För att jag blivit kristen? Hehe. Nej. För att det äntligen är nån som skriker åt mig.

Jag lämnar det här. Lika bra. I'm too old för this shit.

Peace.

Glöm inte att kärlek föder kärlek!

Skräp!

Det är ett kallare Sverige vi vaknar i idag. Stålblått och molngrått. 'Statsminister Fredrik Reinfeld'. Smaka på det. Svälj inte bara! Isåfall ring 112 och be att få tala med Giftinformationen. Men smaka, och spotta. Skölj munnen med 'Statsminister Fredrik Reinfeld'. Glöm inte att borsta tänderna efteråt bara. Med lut.

Garderoben (en resa)

I den andra delen i serien om bra saker jag köper på Netto (första delen här) har turen idag kommit till en garderob! Jag har sneglat på den när jag varit på Netto och köpt mat (det gör jag ganska ofta och eftersom jag inte sysslar med sånt här har jag funnit mina matinköp ligga precis under gränsen för hur ointressant nånting jag skriver om får vara) men jag har inte vågat köpa den. Nu har jag fått CSN ovanpå min skatteåterbäring så jag tänkte att jag kunde unna mig en garderob från Netto den här månaden och så blev det. Garderoben kom i en sån här låda:


Kolla, den har måtten utskrivna och allt! Jag hade inte brytt mig om att kolla vilka mått jag behöver hemma så det var skit samma för mig, men kanske bra för någon annan! Sen gick det till så här när jag byggde ihop den:

Det enda problemet var att trots att det var tolv pinnar som var kallade A och som i ritningen antyddes vara mer eller mindre identiska, visade det sig när ritningen skulle omsättas i konkret praktik, att det bara var fyra speciella A-pinnar som gick att sätta ihop med C-pinnarna. De A-pinnarna hade jag, helt ovetandes om den roll de hade att spela i dramat, redan placerat ut på de ställen jag hade lust att placera ut dem på vid tiden för deras utplacerande. Därför fick jag riva halva garderoben en bit in i processen för att spåra upp de här speciella A-pinnarna, ungefär som om jag försökte uppfylla en profetia. Men det var inte lika spännande som i en film. Snarare ganska tråkigt och tedious. Men nu är den klar!

Skivbeställning!

Det är fint ibland. Jag kom hem från skolan och skulle kolla om jag fått CSN. Det hade jag inte. Men jag hade ändå två och ett halvt tusen spänn mer än jag borde. Jag blev ju livrädd! Någon hade satt in pengar på fel konto och så hade de hamnat hos mig. Fast... det var en underlig summa att sätta in till nån, 2481 spänn. Och det där numret som stod i listan var misstänkt likt mitt personnummer. Och det där "Sk" som stod framför numret? Skål? Är det nån som vill att jag ska supa ihjäl mig? (Det klarar jag bra själv, tack så mycket!) Sk... Skabbmedicin? Till Antons katter? Nej, Skatteåterbäring var det ju! Den hade jag slutat hoppas på.

En del av min skatteåterbäring blev skivor.

The Receiving End of Sirens - Between the Heart and the Synapse
Glassjaw - Everything You Ever Wanted To Know About Silence
underOATH - They're Only Chasing Safety
underOATH - The Dividing Line

Grymt peppigt! Dessutom såg jag att Between the Heart and the Synapse får 4 ½ av 5 stjärnor på allmusic. Inte illa för världens bästa skiva!

Idag har jag varit i skolan, först från 10 till 15 och lekte med limpistol och sen från 17 till 20 och byggde stol av wellpapp. Den här hösten kan nog bli något! Nu ska jag äta.

Det konstigaste som hänt mig

Jag fick en plötsligt lust att berätta en incident som jag vill klassificera som det konstigaste som någonsin hänt mig. För ett par år sen satt vi uppe hos Moa och Petra i C-huset och spelade TP och lyssnade på musik. Samtidigt som blandskivan jag spelat in hamnade på Just like honey med The Jesus and Mary Chain läste någon en fråga där svaret var 'primalskrik'. Fattar ni hur sjukt?

Inte?

Tänk då på vem det är som trummar på Psychocandy.

Fortfarande inte med?

Det är ju Bobby Gillespie.

So?

Bobby Gillespie, av, sedermera, Primal Scream-fame.

Om jag lever att bli tusen kommer ingenting konstigare än det hända.

Eventuellt.

Killin' time...

...it just won't die.

Idag hade jag så tråkigt att jag åkte ut till Jägerso och gick på systemet för att det skulle ta lite längre tid. Jag har ju ändå precis lika långt till busshållplatsen som till systemet vid Triangeln. Men det var trevligt! Jag har aldrig varit där ute förr. På köpcentret. Det var litet. Och jag förväxlar alltid allting med Nova Lund eller Väla eller annat random köpcentrum. Precis som de vill att jag ska göra.

Inatt satt Greven och jag och gjorde listor över MSN. Mycket trevligt. Svårast var topp 5 Tom Waits-ballader. Topp 5 är kass. Minst 10 måste det vara. Det är ingen idé att göra en lista där man måste stryka över hälften av det man helst vill ha med.

Såhär blev det:

Mina topp 5 Tom Waits-ballader (utan inbördes ordning):

• Ol' 55
• Innocent when you dream
• Jersey Girl
• (Looking For) The Heart of Saturday Night
• Downtown Train, sedermera utdömd som inte varandes en ballad och ersatt av Time för att inte vandra för långt från Rain Dogs. Jag vill fortfarande påstå att den är en ballad i den vida definitionen av Tom Waits-ballad: "Låten på skivan som inte är tokig." Men men. Time är otroligt fin den också. Men så kommer vi till problemet med topp 5. Kolla bubblarna:
• Martha
• I Hope That I Don't Fall In Love With You
• That Feel
• Hold On

...och så vidare, et cetera.

Innan vi kom så långt, dock, listade vi världens 10 bästa album. Alltid kul! Det är ju alltid kvällens topp 10 för det kokar ju där bland skivorna. Inatt såg det ut så här:

Mina topp 10 album (utan inbördes ordning):

• Damien Rice - O
• Whiskeytown - Pneumonia
• Jimmy Eat World - Bleed American
• The Receiving End of Sirens - Between the Heart and the Synapse
• Bob Dylan - Blood on the Tracks
• The Cure - Disintegration
• Bright Eyes - Fevers and Mirrors
• Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
• Beth Orton - Central Reservation
• Jeff Buckley - Grace

Pinsamt, 90% män och 100% vita artister. Men... Tja. Så är det. Jag kan nog tyvärr inte göra så mycket åt det.

Sen är det intressant att se hur den förändras. TREOS är ganska nya på listan, ett och ett halvt år sådär. Vilken skiva puttade de ut? Det skulle kunna ha varit Gillian Welch - Time (The Revelator) i och för sig. En bakåtsteg isåfall. Och Disintegration är nog med till stor del för att det var den jag lyssnade på när jag gjorde listan. Vilket ju inte är fel i sig, men... Jag har liksom inte direkt några så... viktiga minnen till den. Den är bara bra, inte som typ Fevers and Mirrors som är sådär jag dööör. Men det är ju olika.

Snart fyller jag år! I övermorgon. Imorgon kommer mamma och Alf. På söndag spelar Conshitas på Aktivitetshuset. Det ska bli kul! Jag missade dem på Bodoni senast för jag och Måns och Nils var på Bob Hansson. Ååh, jag saknar Malmöfestivalen. Då var det aldrig snack om att slå ihjäl tid, den självdog framför ögonen på en hela tiden. Suck.

Bakverk & våld:

...sju sorters lår-kakor.

*fniss*

Oh, how I've been teething

In light of your misleading
You caused this collapse
Between the heart and the synapse

The Receiving End of Sirens - This Armistice

Reach for the sky

Inatt nådde jag Zen. Jag vet inte hur jag kom dit, men jag vet att jag gillade att vara där. Totalt lugn. Som om jag stått i en dörröppning i tre veckor och pressat mina armar mot kanterna och ikväll tagit steget ut och så reser sig mina armar mot himlen, av sig själva. We could be kings. En lätt huvudvärk har hållit mig på plats utan att ta över. En känsla av... tillfredsställdhet har svävat över mig hela kvällen. Den sista ölen och ciggen på Retro var egentligen över toppen men det gör inget. Jag gillar läget. I think I've just been released. Det får gå ut på det här. Fan vad jag överlever. Kommer det en backlash? Kanske. Jag väntar inte på den. Lugn. Ja. Lugn. Lugnare än på jag vet inte hur länge.

Oh gracious love, you were so kind to me
You only broke my heart
Let my arms and legs stay strong
So I could swim upon the open sea
Searching for another love
Floating along endlessly

Like tears in the rain

Det finns för få stunder i livet som är som scener ur en film. Regn hjälper. Speciellt i neon-Malmö. Det var kanske det jag menade när jag skrev till Greven att helgen glöder. För det gör den. På det sättet. All those moments will be lost in time, like tears in the rain. Nu gick jag just hem från Bodoni i regnet och ja, det kändes som en film. Jag är... jag vet inte vad jag är, jag vet inte vad jag ska vara. Ledsen? I guess. Ensam? Lätt, men ändå inte och isåfall på ett ganska okej sätt.

Jag har köpt världens finaste sockar! De kostade 19 :- på Netto. De ser ut så här:


I bakgrunden syns min mysiga troll-håla och långt till vänster i bild står folkölen jag ämnar dricka nu när jag ska titta på Blade Runner.

You know it isn't true, know it isn't true
Love is just a lie, made to make you blue
Love hurts
Love hurts

Flytt! och Flytt?

Nu är jag i mitt nya kollektiv! Det är fortfarande ganska rörigt och kommer så att förbli de närmaste veckorna men det gör inget. Det är bara så sjukt skönt att ha fått tag på det här.

Men jag klurar lite på att flytta bloggandet till MySpace. Jag vet inte varför. All verkar ju hänga där nuförtiden och det gäller väl liksom att inte tappa taget om sin samtid. Jag har inte bestämt mig, MySpace är ju så sjukt fult. Äh, det ger sig.

Telefon och så

Nu funkar min telefon igen! Samma nummer som vanligt.

Jag hade tänkt sticka till Orkanen och spela piano idag men jag insåg att min passerkort är inlåst i Gökboets källare. Så jag stack till Orkanen mest för att jag inte har något bättre för mig. Lite som Jim White säger i Searching for the Wrong Eyed Jesus när han får frågan vad de har sysslat med hela eftermiddagen: "Killin' time. It just won't die". (Det är jag som lagt in citatet på IMDb!) Det finns gott om tid, sägs det. Som om det vore en bra sak. Tss.

Men jag har lyckats skriva lite på min nya novell eller vad det är. Om jag kommer en bit skulle det kunna bli en följetong. Vi får se.

Så smälter du in i bakgrunden, 1-10 poäng

Så, nu har jag flyttat in hos Måns. Jag hoppas att mitt simkort ska komma i dagarna så min telefon funkar igen, så kan jag börja borra ner tårna i den svenska myllan igen ordentligt.

Annars? Ganska tråkigt. Erica är i Hattasjön och jag saknar henne. Det är klart att det finns saker jag kan göra, det är mest att jag inte pallar. Jag var nere på Jam innan för Erik hade sagt att de hade billiga banjosar men jag hittade inga så jag hängde runt på stan ett tag, kollade på skivor och åt en kinalåda på Triangeln och kände mig allmänt genomskinlig. Faktum är, att när jag var inne på den nya DVD-affären Mean Streets var det lite som om de två killarna som jobbade där liksom glömde bort att jag var där nästan precis efter att jag kom in och började prata om dumma leverantörer från Danmark. Jag tänkte att jag kanske tränar på att smälta ihop med bakgrunden. Det vore coolt att kunna bli osynlig. Det är en variant på Leonard Zelig, men ändå inte samma sak. Zelig smälte in i sociala sammanhang, blev en i gänget, medan jag tänker mer på att bli som en del av inredningen. Man får höra så fasligt mycket intressant som fluga på väggen, tänker jag.

Men det är svårt! Man får inte klä sig för utmärkande, men inte heller för tråkigt - då läggs man märke till. Man får naturligtvis inte se ut som om man faktiskt försöker vara osynlig, då är man det minst av allt. Det handlar mest om att tänka vad man skulle göra om man var lampan i hörnet, eller en av filmerna på hyllan, och sen göra det, så gott man kan, utan att fördenskull klättra upp i hyllan eller bära skärm på huvudet.

Första intrycket är viktigt. En vanlig missuppfattning är, att om man har blivit sedd är loppet kört. Inget kunde vara mer felaktigt! Faktum är, att om du försöker smyga sig in osedd är risken avsevärt större att någon för upp ögonen för dig. Nej, träd in helt öppet. Står det en person i en eventuell kassa eller liknande, nicka gärna diskret men undvik längre ögonkontakt. Att helt undvika ögonkontakt kan verka suspekt, men är den alltför utdragen kommer personen att komma ihåg dig och se sig om efter dig med jämna mellanrum. Att lyckas med den rätta bråkdelens ögonkontakt är mycket svårt, men också nyckeln till framgång. Sen är det bara att stå lugnt och stilla ett par minuter så är du bortglömd och osynlig!

Nästa vecka ska vi titta på hur man upprätthåller sin osynlighet under olika förhållanden!

Hemma!

Nu har vi varit i Sverige i snart fyra timmar. Jag har:

• växlat mina sista £50 till 650 :-
• tjatat mig till ett nytt sim-kort eftersom mitt gamla tydligen gett upp efter åtta års trogen tjänst (så jag har ingen telefon än på en vecka eller så)
• köpt öl på Systembolaget

samt

• ätit en Maggan med stark sås

ikväll ska vi spela Risk (som vi stal med oss från huset) och dricka öl.

McDonaldisering och ideologi

För en vecka sen skrev Yelah om McDonald's nya sätt att pressa fler frukostenheter ur sin humanresurs, eller vad det heter på managementsvenska. Det behövs väl egentligen inte tilläggas någonting om den enskilda kampanjens nackdelar för en redan stressad personal eller hur dumt det blir när marknadschefen säger att “de som jobbar hos oss är unga och vill att det ska gå snabbt”, och jag tycker facksnubben har en poäng när han säger att hans medlemmars åsikter väger tyngre än hans egna (eftersom motsatsen hade varit lite pamp-aktigt) men:

• det är känt sedan typ alltid att de allra flesta som jobbar på McDonald's inte är anslutna till facket, av olika anledningar, till exempel att de bara stannar ett halvår eller så på jobbet och naturligtvis för att varje ansats att starta fackklubbar på McDonald's-restauranger motarbetas kraftigt av teamledarna eller vad de kallas på just McDonald's. Därför blir det lite vanskligt att tala om vad “medlemmarna”säger eftersom de flesta medlemmarna i Hotell- och restaurang-facket inte jobbar på McDonald's. Fast det kan ju komma att ändras:

• “om det kommer mer sådant här kan det bli problem”, säger fack-killen, och det kan vi nog räkna med att det gör. Den här typen av effektiviserande är ju något som brukar börja hos snabbmatskedjorna och sedan sprida sig till resten av sektorerna. [1]

Faktum är, att det är det där sista som jag tycker är allra, allra obehagligast med kapitalismen – inte bara att den suger ut arbetare, men att den lyckas vända på allting så att den dessutom verkar vara bra för att den gör det – det är effektivt, rationellt, skapar tillväxt – saker som har blivit så självklara honnörsord att det är jättesvårt att säga “men vänta lite nu, tänk om inte allting måste bli just effektivare, vi överproducerar ju redan en massa saker”, eller, “rationellt, ur vems synvinkel?”, och så vidare. Så länge debatten utgår ifrån att de sakerna i alla lägen är eftersträvansvärda och att det inte finns utrymme för tolkning kan man inte komma särskilt långt i den.

Som den där mannen i The Corporation som försvarar slavarbete i tredje världen med att “deras urbilliga arbetskraft är det enda de har att erbjuda oss i väst” - men sen när var det liksom bestämt att för att få lov att existera måste du ha något att erbjuda det transinternationella kapitalet? Den där nyliberala inställningen att man bara är värd något om man bidrar till att bygga profit (det hjälper ju inte att vara aktiv i lokala och sociala sammanhang), antingen som konsument eller som slavarbetare är så sjukt djävla obehaglig.

Shit, det är verkligen dags att ta ifrån borgarna rätten att bestämma hur verkligheten ser ut.

Tyvärr kan jag ofta känna att det finns en rädsla hos vänstern för att överhuvudtaget släppa in ens en gnutta relativisering i diskussionen - med rätta kanske eftersom man öppnar sig för kritik mot exempelvis marxismen - men jag kan inte tycka annat än att det är större saker på spel än att byta ut ett tolkningsföreträde mot ett annat. Marxismen har inte alla lösningar och kapitalismen kan inte krossas om inte människor från överalltifrån lyckas göra sina röster hörda - även om de rösterna inte passar in i den och den organisationens världsbild.

[1] Ritzer, George (2000). The McDonaldization of Society. London: Sage.

Andra bloggar om: mcdonald's, ideologi, samhälle, progressiv

...and I miss my guitar

Jag sålde gitarren igår. Jag fick £20 för den, och gav £55 när det begav sig, så jag känner att de £35 var sjukt värda att kunna spela gitarr under terminen. Jag hade inte klarat mig utan den. Jag hade till exempel inte kunnat spela in Blackbird Blues utan den. Faktum är att jag, om jag inte minns fel, fick just £35 av pappa och Pia i julklapp... (Lite snabb bloggforskning visade att så förvisso var fallet! Vilket sammanträffande!)

Jaja. Min poäng var att nu saknar jag den hemskt mycket eftersom jag inte har någonting att göra.

Jaha, det var det.

Igår lämnade jag in mina 3000 ord på "Critically evaluate Baudrillard's claim that the rapid proliferation of signs over the last 40 years have undermined meaning so much that reality has become a myth" [pdf] och det var min sista uppgift. (Deadline är imorgon.) Nu har jag ingenting att göra tills vi åker hem. Ingenting. Bara deckare att läsa, inga böcker om postmodernism.

Det är så jag borde sätta mig och skriva ett långt blogginlägg om The Corporation.

Tjutlåda

Jag har återigen härmat min bror och installerat en s k "Shout box" här. Med tanke på den enorma mängden kommentarer jag brukar få på mina inlägg förväntar jag mig naturligtvis att min tjutlåda blir överfull på mindre tid än det tar att sälja slut på biljetter till ett större evenemang.

Det är nog dags att jag tar mig i kragen och börjar tycka samma saker är intressanta som andra människor tycker är intressanta, och börjar skriva om dem så jag får mig lite läsare till min stackars blog. Fast det är en eller två här inne varje dag in snitt iallafall! De flesta från Sverige, en och annan från England samt några vilsna amerikaner, nån mexikan, etc. Det är kul att kolla på sitemeter.

Ta!

(Om en vecka är jag i Sverige.)

DJ Palme

Utslagen av hemlängtan som jag är kan jag inte förmå mig att göra annat än att kolla på gamla bilder* och då hittade jag den här bortglömda pärlan, tagen av Erik för ganska exakt ett år sen:



* Det är inte sant. Jag lyssnar på Sonic Youth också.

Andra bloggar om: olof palme, spontan konst, malmö, folkets park

Schizofrent väder

Nu skiner solen! Det mullrar fortfarande om den senaste åsk- och hagelskuren så det är väl bäst att jag går hem nu innan nästa kommer.