Vikingchips pt. II

Igår kväll skulle jag berätta det roliga viking-chips-scenariot för Erica. Det lät såhär:
Jag: Det var bara ett par veckor sen Sandra fick reda på att Vickningschips heter så och inte Vikingchips.
Erica: Det heter ju Vikingchips.
Jag: Vad bra att du fick reda på det såhär istället för... (se Vikingascenario i föregående post).

Jag såg första delen av No Direction Home igår och blev helt återkär i Bob Dylan. Men nu måste jag sticka till Backa för sista gången på jag vet inte hur länge men ett bra tag antar jag. Lite sorgligt men också ganska skönt.

Skända katten efter vinden

En härlig helg har det varit ändå. Igår var jag på förfest hos Elias och sen gick vi på Crush och på vägen dit hade jag en mycket intressant diskussion med en kompis till Elias om Simpsons och Family Guy och seriernas respektive inflytande på världen och sånt, och jag kände att jag var helt smart. Erik gav mig Planet Simpson i 25-årspresent och den är sjukt bra. Jag får väl göra som Erica säger och doktorera i Simpsonologi vad det lider. Sen träffade jag Frida på Crush och hängde med henne och Malin och det var roligt. Jag hade sett jättemycket fram emot att få visa Frida tatueringen eftersom jag inte hade träffat henne sen jag gjorde den men när jag visade den sa hon "ja, jag har väl sett den på bloggen eller?" vilket väckte ganska motstridiga känslor i mig eftersom jag dels ville att det skulle vara nytt men samtidigt är det alltid kul att inse att det faktiskt finns folk som läser bloggen.

Alla är med och ändå inte. Det gillade jag.

Sen sov jag toklänge och sedan har jag och Sandra och Fredrik suttit hela eftermiddagen och ritat. Toksoft.

Mental floss, som Jimpan Morrison skulle kallat det.

När jag och Sandra skulle gå och hämta pizzorna snackade vi om nånting som fick mig att säga att jag kände mig som en hycklare, en kappvändare, eller kanske en kattskändare, varpå uttrycket "att skända katten efter vinden" var fött. Det var helt enkelt en sån dag idag. När vi satt på Nyhavn och drack öl lite senare berättade Sandra att hon tills för bara ett par veckor sen trott att Vickningschips hette Vikingchips. Då drog jag igång en lång utläggning om vilken tur det var att hon fått reda på det på ett stillsamt sätt istället för följande scenario:

Vikingar anfaller.
Sandra: Hallå där vikingarna, varför tar ni inte en paus i ert plundrande och skövlande och kattskändande och äter lite Vikingschips?
Misc. viking: Åh, Vikingchips! Vad gott! Men vänta lite... Det här är inte Vikingchips, det är Vickningschips!
Vikingar blir arga. Plundrar mer.

Det är inte lätt. Sen kom Marcus och så snackade vi först om att göra en orkester med pyttepyttesmå instrument men kom fram till att det vore roligare med riktigt stora instrument som man behöver runt tvåhundrar dvärgar flör att kunna sköta. Vi tummade på att genomföra det projektet nångång.

Imorgon kommer solsken hem och jag ska laga canneloni till oss.

Om att göra människor nöjda

Ibland lever jag stycken av mitt liv helt uppe i en känsla eller liknande utan att riktigt inse vad jag gör. Det kan hända att jag reflekterar - det är oftast helt säkert så att jag reflekterar - men i så fall missar jag ofta den stora biten som är mitt liv och fokuserar på det lilla stycket. Som de här typ sex veckorna som jag helt gått upp i Backaprojektet och inte insett att det finns en massa annat liv att leva vid sidan av. Fast det måste inte vara så heller. Så här:

Jocke messade mig tidigare ikväll och frågade om jag ville dricka en födelsedagsöl med honom, vilket jag gärna ville. Dessutom har Erica just åkt till Nässjö vilket gör att jag verkligen behöver underhållas för att inte bara sitta hemma och sakna henne och lägga patiens. (Mitt snitt i Klondyke by Threes är 30% mot genomsnittet 12,5%. Jag tror jag behövde dricka öl.) Så satt jag vid elva-snåret och hade druckit tre öl och tänkte att jag ju borde gå hem nu eftersom jag ska upp tidigt imorgon till Backa och att jag ville ringa Erica också, men samtidigt var det väldigt trevligt och kul att träffa Géza igen och öl är ju gott etc. så jag bestämde mig för att jag minsann fick dricka en öl till och stanna till tolv så jag kunde gratta Jocke på hans riktiga födelsedag. Så det gjorde jag. Sen, fem över tolv, var min öl slut och jag gick hem. På vägen, innan jag plockade fram min mp3 och lyssnade på Punch Card med A Secret Chord, klurade jag på vad det var som fick mig att inte bara dricka den där sista ölen som jag ville ha hela tiden och kom fram till att jag är lite lätt neurotisk i min vilja att göra människor nöjda. Inte vara trött och lite halvt bakfull imorgon för Anders skull och antagligen för de andra snubbarna där ute. Hem så jag kan ringa Erica, för min egen skull men också för hennes. Ta hand om min plånbok som ändå mår alldeles utmärkt tack vare Kroksbäckslönen. Hm, jag vet inte.

På onsdag ska jag till en kurator på Studenthälsan. Det här är väl en sån typisk sak att ta upp med honom antar jag.

Vidare har jag blivit ombedd att skriva tre artiklar till Malmö Högskolas hemsida om studentinflytande samt blivit medbjuden upp till Stockholm i början av november som studentrepresentant när Lärarutbildningen ska söka pengar ur KK-stiftelsen för sitt användande av IT i utbildningen. Förra hösten var också sån här. Det är roligt.

Ny tatuering!

Vi var på den stora tatueringsmässan på Slagthuset igår, först jag och Erica och sen kom Erik. Jag har gått och klurat på en design ganska länge utan att riktigt komma mig för att skissa upp den men jag hade pengar med mig för säkerhets skull... Så hamnade vi vid ett bås där en stor svart kille frågade om jag letade efter något särskilt. Tja, typ ett hjärta av sten sa jag och så snackade vi lite och så pekade han på en kille som satt i båset och sa att han kunde rita en på frihand åt mig om jag ville men att han inte kunde så mycket engelska och så vidare... Jaja, lång historia kort, den här polske killen Leszek var skitduktig och sjorde ett tokfint hjärta på armen på mig. Det tog två timmar med två rökpauser och kostade 1500 spänn vilket var helt okej för en så proffsig tatuering tyckte jag.

Bilden är väl inte så där tokbra kanske men det var svårt att ta en själv. Jag ska be nån annan ta en på den och kanske lägga upp en bild på Ericas nya också så småningom.

Senare, när jag pallar, ska jag också lägga upp en text om hur sur jag blev på hela graffitivärlden i fredags och varför jag i nuläget inte alls känner för att måla mer graffiti, ett beslut som jag visserligen misstänker applåderas av de som irriterar mig men... Vafan. Den kommer, tillsammans med målningen som för tillfället ser ut att ha blivit min sista.

Men överlag har jag värsta peppen efter igår! Lite kanske också tack vare The Receiving End of Sirens som är ett av mina allra bästa band just nu.

Hösterlen

Jag och Erica var på Österlen, strax norr om Brösarp, igår och passade Ericas systerson Noah medan Nina och Tobbe var på bröllop. Det var jättemysigt, jag tror ju gärna om mig själv att jag har god hand med barn och därför var det lite extra viktigt för mig att Noah skulle gilla mig och det gjorde han nog verkade det som.

Dessutom var det jättefint väder så vi gick en ungefär tusen mil lång promenad. Jag tog lite bilder...





Imorgon är det dags för våra stora skolprojekt att köra igång. jag och Anders har teoretiserat en himla massa men är inte riktigt lika säkra på vad vi ska göra helt konkret så det är kanske dags att jag ringer honom och bjuder över honom på lite kaffe och diskuterar vår samarbetsdag imorgon.

Vissa helger är bara för korta...

Nytt motto!

Jag glömde ju! Jag satt och kollade på Banksy och där stod det nånstans "It's always easier to get forgiveness that permission", vilket Erik något senare hittade översatt i ett nummer av Direkt Aktion. Det är ett alldeles underbart motto.

Mina senaste motton har varit:

• En .44 Magnum slår fyra ess.
• Äh, palla.
• För övrigt anser jag att skolan bör sprängas.
• Blades don't need reloading.

och nu senast alltså

• It's always easier to get forgiveness than permission

Visst är det härligt? Jag känner hur det pumpar civil olydnad i mina vener.

These walls don't lie: mer graffiti!

Jäpp, vi har varit på det igen!

Den här gången gjorde vi varsin piece som vi skissat på ett tag till skillnad från den förra som mer eller mindre växte fram medan vi stod där och jag tror vi lärde oss en hel del på det. Jag till exempel att jag ska skissa ännu mer och tänka ännu mer på färger och effekter - det är trots allt graffiti jag sysslar med. Erica fick slut på färg halvvägs igenom och var tvungen att tänka om och det var inte helt lätt. Men det är fortfarande så djävla kul!

Bäst är nästan alla som kommer fram och snackar, frågar vad färgen kostar och sånt. En tant som gick förbi frågade om det inte var skönt att måla på ett ställe som var tillåtet "så att vi slipper smyga", och det är det ju men det vet ju inte vi för vi har aldrig målat olagligt. Men det förutsattes visst att vi gjorde egentligen.

En annan tant gick förbi med sin rullator och sa "vad fint ni gör det" och förklarade att hon hade en väninna i närheten och att hon brukade gå förbi och titta på målningarna. "Det är ju som en utställning som ständigt förändras" sa jag och hon höll med. Sånt är fantastiskt trevligt och ett inte så mycket talande som skrikande argument för lagliga väggar.

Jag ska naturligtvis visa bilder också. .

Jag, Bredkäften och Tandskallen. Bästa kompisar!

Graffiti goes emo! Precis vad scenen behöver.

Citat courtesy of Wonderland Dementation Dept.

Min tagg!

Wild style-Lilop och Söta Masken

Puss!

I helgen ska jag och Erica till Österlen och praoa som föräldrar. Det ska bli skojigt.

These walls don't lie

Igår var jag och Erica nere vid P-huset Anna som är stans lagliga graffitivägg och målade lite. Det är sjukt kul. Så sjukt kul att vi ska göra det tusen miljarder gånger till minst. Jag låter, som brukligt är när det handlar om visuella uttryck, bilderna tala för sig själva:



Jag köpte mig en ny kamera också, den gamla söp jag bort för ett år sen när vi åkte till Kaliningrad och nu äntligen hade jag råd med en ny. Det är den här. Med den avser jag fotografera massor med graffitimålande! Dessutom känns det som en något bättre idé att uppdatera bloggen när jag dessutom kan erbjuda bilder som inte bara är snodda nånstans ifrån. Men jag undrar lite hur Blogger (det vill säga Google) kan låta folk ladda upp en massa bilder hela tiden? De måste uppfunnit något sätt att lagra data som helt enkelt inte tar nån plats.

De har internet i Holland också!

Så jag tar tillfället i akt och skriver av mig lite. Vi är på The Flying Pig Palace och ska just käka frulle och sen checka ut för nu har i hängt här i två dar (sen vi kom hit alltså). I måndags vi lagade mat och sen vi gick och spelade biljard och såg ett coverband som var ganska bra. Sen gick vi och lade oss och försov oss till frukosten och fick köpa dyr frulle på stan. Sen gick vi på en fet loppis/marknad, gjorde ansatser att gå på zoo och botaniska trägården men det slutade med att vi gick och köpte en joint, sen gick vi till vårt hostel och lagade mat och sen gick vi till parken precis här utanför och drack öl och rökte och pratade med våra nya vänner från Finand.

Men nu: frukost!

Clogger goes resblogg

Om lite drygt tolv timmar lyfter en Boeing 737 från Kastrup, för att en och en halv timme senare landa i Amsterdam. Anledningen till att jag tycker det är värt att skriva är naturligtvis att jag och Erica kommer att vara på det planet, och om de har internet i Holland ska jag ta och hålla er uppdaterade på vad som händer, först i Amsterdam och sen i Gronigen dit vi ska och hälsa på Emma och Thijs också.

Men nu ska jag packa.

Jo, vi har köpt cyklar också, skitcoola från Biltema. Idag var vi nere vid Orkanen och kollade och blev skällda på av nån vakt.

Söndagsnoja (och dess upplösning)

Hmm. Erica är försvunnen. Senast jag hörde av henne var igår kväll på kyrkogården, jag var på väg hem från Erik och vi pratade och helt plötsligt bröts det. Jag hade typ två minuter hem så när hon inte ringde tillbaka direkt bestämde jag mig för att ringa henne när jag kom hem men då var hennes mobil avstängd. Då kände jag inte att det var så mycket jag kunde göra. Sen spelade vi poker och förlorade 80 spänn för jag var trött och bakfull och hade ingen koncentration men det var kul ändå men plötsligt var klockan tre. Sen satt jag uppe i två timmar till och brände en skiva* till Erica och sen sov jag till tolv idag och sådär som vanligt men sen har Ericas telefon fortsatt vara avstängd hela dan. Nu börjar jag faktiskt bli lite orolig för det är ingen som svarar i Hattasjön och Götes mobil är också avstängd. Jag hatar när jag blir såhär nojig eftersom jag samtidigt vet att det inte är nåt som hänt men det ligger liksom och gnager. Hmm.

Jag tänker inte på det, men tydligen känner jag mig trygg med att veta att jag alltid kan prata med Erica eftersom jag reagerar såhär när jag plöstligt inte kan det. Inte för att jag har nåt särskilt att säga förutom att jag saknar henne och undrar när hon kommer hem så vi kan kramas och sånt...

... och just som jag satt och skrev ringde Göte. Totalt telefonhaveri i Hattasjön helt enkelt. Jaja, det är ju inte som om jag har nåt bättre för mig än att sitta och oroa mig för saker. Tss.

* Den heter "Blue Boy's Blandskiva to Green Girl" och ser ut så här:

1. At the Drive-In: Invalid Litter Dept.
2. Thursday: This Side of Brightness
3. Copeland: No One Really Wins
4. Dexy's Midnight Runners: Come On Eileen
5. Nikola Sarcevic: Glue Girl
6. The Jayhawks: I'd Run Away
7. Last Days of April: Days I Recall Being Wonderful
8. Sparklehorse: Gold Day
9. I Am Kloot: Twist
10. Björns Vänner: Åkrar och Himmel
11. Timesbold: Kudzu
12. Grand Drive: Firefly
13. Nicolai Dunger: Something New
14. Blaze Foley: Picture Cards Can't Picture You
15. Gram Parsons & Emmylou Harris: A Song For You
16. Damien Jurado: Ohio
17. A Secret Chord: Blue Boy's Letter to Green Girl

Sen har jag suttit hela dan och fixat med skivomslaget men nu är det dags att jag sticker och käkar något.

Noble Road Blend puttrar på här bredvid och borde väl snart ha puttrat färdigt.

Noble Road Blend pt. I

Ett nytt vin är fött! Eller, ett nytt vin har... kommit till, kanske jag ska säga, jag vet inte hur man översätter "concieved" riktigt bra... Jaja, det väntar just nu på att födas iallafall. Noble Road Blend är en variant av Vinlands Australian Blend. Den första generationen Noble Road Blend sattes alltså idag, fredag, och beräknas se dagens ljus på tisdag eller senast onsdag, tack vare den snabba jästen. Dock finns det en del faror på vägen, till exempel det faktum att jag är lat och inte orkade vänta på att temperaturen skulle sjunka till runt 23 grader utan hade i jästen vid runt 30. Jag tror nog den ska klara av det, det är en modig liten jäst. Dessutom verkade sockerhalten löjligt låg så om det verkar jobbigt för den på säg, söndag, får jag nog stoppa i lite extra socker. Men det gör jag så gärna så. Noble Road Blend är speciellt framtagen för Hattasjön -05 och bubblade för övrigt igång här alldeles nyss så min skrivare blev alldeles blöt. Ett gott tecken!

Angående etiketten kan jag glatt meddela att tavlan i bakgrunden heter The Sin-le-Noble Road near Douai och är målad av Jean-Baptiste Camille Corot 1873. (Jag gjorde inte alls en bildsökning på 'noble road' på Google, nej då...) Den hänger på Louvren till och med!

Tss. Inte ens när jag gör ett australiskt vin kan jag låta bli att bli lite fransk... Vilket för mig in på mitt nästa projekt, som kommer att heta Chateau Aucune Douleur (Jusqu'à Demain) och säkert kommer att bubbla här om ett par veckor. (Jag är mer än en smula nöjd med namnet, måste jag säga...)

På en annan not kan jag meddela att Den Nya Katten inte heter så längre, utan Homer, "för att han är gul och äter vadsomhelst" som motiveringen löd. Det är ett jättebra namn men jag har ju svårt för att kalla saker för vad de egentligen heter, så kommer den nog att bli kallad "Nya Katten" alt. "Du Lille" ett tag till. Jag vet inte när jag kallade Smulan för just Smulan senast, eller Erica för Erica för den delen.

Linus and the dream of zombies

Shit vilken läskig dröm jag hade inatt, eller imorse. Det var zombieinvasion och jag fajtades som fan, men det var en massa människor som liksom inte verkade bry sig om att det var fullt med zombies på gatorna så jag kände mig helt ensam. Zombiesarna var smarta också, och till slut, när jag slogs med två samtidigt, kom det spott från en av dem på mina läppar... Jag visste inte om jag hade blivit smittad och kände verkligen ångesten inför valet att berätta det för de andra överlevande (Erica var en av dem) och dö för säkerhets skull men kanske i onödan eller att inte säga något och kanske bli en zombie och äta upp mina närmaste... Men det i huvudet kröp jag ner i sängen jämte Erica, somnade och vaknade igen i den riktiga världen. Sen försov jag mig och missade tåget till Ödåkra (jajamensan, jag är här och vickar! Det här stället kommer aldrig släppa greppet om mig...) och på bussen satt det nån som såg ut som nån som jag hade tänkt på tidigare eller nåt och jag fick en känsla av att jag med min dröm skapat en zombieinvasion någonstans på jorden. Vi får hålla utkik efter rapporter om mystiska massgravar framöver...

A ha vait hos tangläan

Tjo! Skum vecka. I måndags var det skola igen, det var längesen. Sen hade jag tokhög feber hela tisdagen och låg till sängs, igår mådde jag bättre och var hos tandläkaren klockan nio och lagade två hål, sen blev jag lite sjuk igen och tog det djävligt lugnt. Sen var jag och åt mat med Erica och hennes mamma och Göte och så skulle jag egentligen på VFT i dag (och i tisdags) men febern och huvudvärken var tillbaka så jag stannade hemma. Det är lite störigt att det kommer och går sådär istället för att knocka mig en dag och sen försvinna som jag är van vid.

Sen cyklade jag ner till Stella Tandvårdshus idag igen för att laga det sista lilla hålet och av någon anledning tog de i som fan med bedövningen just idag så halva käften är helt lam, så cyklade jag hem igen och på vägen cyklade jag förbi en cykelaffär med sån där pump och så tänkte jag att det var lika bra att pumpa upp däcken eftersom det inte fanns så mycket luft i fem. Framdäcket gick bra men när jag gav mig på bakdäcket sa det bara PANG! Då vet det ju tur att jag stod alldeles utanför en cykelaffär, vilket jag också sa till de två som stod utanför och fixade med sina, heldäckade, cyklar. Så helt plötsligt fann jag mig själv gåendes hem, fortfarande lam i halva käften, och med cykeln på lagning. Egentligen hade jag tänkt att bara köpa ny slang och nytt däck men så insåg jag att det nog inte skulle hända så mycket då så jag sa inte emot när han sa att jag kunde komma och hämta den efter tio imorgon. Liasågott, liksom.

9000 dagar

Idag fyller jag 9000 dagar! Det är ganska coolt. Jag firar med att inte ha VFT för att jag missade tåget och messade Lisette och sa det och då tyckte hon att det kanske var onödigt att jag kom upp eftersom det skulle vara tre timmars undervisning och lika mycket tågåkande, så jag åkte hem igen och har gjort musik hela förmiddagen, en cover på Janis Ians At Seventeen. Den är sjukt bra. När Homer är ute och går alldeles förkrossad i mitt favoritavsnitt spelar de den. Och i avsnittet med stjärnorna och belysningen och det där spelar de ju Starry Night med Don McLean, den är också väldigt bra.

Igår var jag och Erica på bio (it being Stora Biodagen och allt) och såg Closer. Den var djävligt bra men också mycket... obehaglig, liksom. Det blev obehagligt att känna igen sig så. Lite den här "är jag så typisk?"-känslan, kanske. Nej, det stämmer inte. Skit samma. Jag ska laga mat.

Män kan amma!

http://transgender.coolfreepages.com/milk.htm

Idag var vi på Vinylcaféet, spelade Carcassonne och Barn-Alfapet och Erica berättade att hon läst i ETC att män kan amma. Det är ju lysande på så många sätt! Ibland är det skönt att liksom dänga biologister i skallen med deras egna argument även om det är lite farligt att ge sig ut på deras gungfly av förvirrade misstolkningar och illa dolda ideologiska agendor. Men mest är det så coolt för att jag inser hur mycket närmre jag kommer att komma mina framtida barn. En så totalt... kärleksfull handling som att amma är inte längre förbehållen mammor och det är helt underbart om jag får säga det själv, vilket jag får eftersom det är min blogg.

Nu är det inte så mycket VFT kvar heller. I söndags var jag i Lund och kollade på Krubban - IFK Malmö i premiären av supertvåan och Lund vann med 2-0 efter en smärre gräsbrand, det var roligt.

Mamma har träffat nån kille, det är ju kul för henne och bara jag vet att pappa är okej med det kommer jag kunna slappna av och glädjas åt det till hundra procent.

MKB tänker göra om de här lägenheterna till vanliga hyreslägenheter igen och Håkan frågade mig om jag kunde tänka mig att bo kvar som inneboende hos honom om han tog över kontraktet och det förstod jag inte varför jag skulle ha nånting emot så så får det bli. Vi ska byta rum också mot att jag betalar mindre i hyra, det är också helt okej med mig. Jag är okej med det mesta, jag är underbar på det sättet.

Ja, jag har en liten Kurt Vonnegut-revival. Jag minns inte riktigt hur det kom sig att jag fick det, jag tror jag pratade om Trafalmadorianer senast jag badade med Erica och sen lånade jag Slaughterhouse 5 på biblioteket och sen har det fortsatt så, förutom att jag inte lånar Slaughterhouse 5 hela tiden utan hans andra böcker. Ja.

Ruination day (April 14th)

Här sitter jag hemma i godan ro och försöker faktiskt skriva på den där artikeln samtidigt som jag lyssnar på Thursday. Plötsligt fick jag ett sånt där damp-ryck jag kan få ibland och skulle kolla på susning vad derivata är för någonting. Så satt jag där och fattade lite hjälpligt när jag fick syn på, citat: "Nyckelordet här är förändring" - vilket ju ordagrant är det jag skrev i texten till Different shades of blue för ett par veckor sen, även om det då låter "the keyword here is change". Likheten är ju i vilket fall som helst sådan att den förtjänar att nämnas.

Ja, faktum är, att jag tog de fyra låtarna jag dittills spelat in och gjorde en lite EP som fick heta Life=Change/Time och som jag brände till Johan när jag skulle till Varberg. Jag vet inte om han lyssnat på den direkt men Nils sa att han laddat ner och lyssnat på Until I'm Gone och (har jag för mig) sa att han gillade den. Och jag är ju så kontradiktorisk att jag, trots att jag påstår att jag bara spelar in musik för min egen skull, faktiskt bryr mig om vad folk säger. Tss.


Sen ska jag och Sandra sätta igång och spela in snart, det senaste projektet är en skiva med oi-oi-oi!-låtar... Och i helgen hoppas jag att vi alla (ergo Erik, Danni och jag) får tummen ur och spelar in Don't go near your father (en zombie-version av Johnny Cash-låten Don't go near the water med klockren zombie-text av zombie-Erik) och det är skönt att ha en massa saker för sig även om de inte blir gjorda med en gång. Men att få skrivit Zoom-artikeln hade varit skönt som fan. Skit att solen började skina nu... Eller, fy på mig, så får jag ju inte tänka. Nåväl, på med nya ...and you will now us by the trail of dead-skivan och koncentrera mig.


Oh! Fast jag kom på att det ju finns en låt man måste lyssna på idag, eller snarare två låtar, nämligen April the 14th (Part 1) och Ruination Day (Part 2) från Gillian Welchs Time (The Revelator) som är så sjkut djävla bra. Faktum är att jag har legat i Ericas säng och kollat upp på hennes kalender som hon har på väggen och väntat på idag ganska länge.

Hope there's someone...

Det var ett tag sen jag pallade skriva. Jag antar att det betyder att jag har haft fullt upp med annat, och det kan mycket väl stämma. Bland annat har jag lyssnat på Antony and the Johnsons tills jag typ dör.

Jag har varit i skolan också, det blir bara tråkigare och tråkigare känns det som. Men om inte annat får jag väl försöka skapa mig en egen utmaning, det borde ju inte vara så svårt.

I måndags var jag på Råå och hälsade på Nils, det var verkligen skönt att passa på när han hade en paus i turnén och jag var ledig. Jag hade inte träffat Nils på skitlänge och nu är jag i nåt slags läge där de där riktigt gamla kompisarna betyder jättemycket igen, som Johan som det var så djävla schysst att träffa i påskas och Frida som jag äntligen fick varit och fikat med igår och sådär. Det blir väl så när man rycker upp sitt liv lite med rötterna att man blir lite extra nostalgisk. Just det ja, jag drömde ju bannemig om Ewa och hela Falkenbergsgänget inatt, det är nostalgi om någonting är det. Fast jag minns inte riktigt vad det var jag drömde, det är lite synd.

Jag borde ta mig upp nu och gå hem och skriva min artikel till Zoom och ringa min handledare på Norrlycke och säga att jag kommer ut där imorgon (vilket jag inte är övermåttan sugen på men nu är det två och en halv vecka VFT som gäller) och vara lite nyttig.

Efterutsägelse

Veckans ord är "efterutsägelse". Låt mig förklara med en exempel-dialog, som kanske har inträffat, kanske rentav tidigare idag när vi satt på D&J och drack öl.

Ulle och Maria sitter och tittar i D&J:s meny. Ulles blick faller på UFO-tallriken.

Ulle: En sån måste jag beställa! Jag skulle säkert göra såhär. (Hon visar med händerna hur hon lyfter tallriken i luften och utstöter ufo-liknande ljud.)
Maria: Det gjorde du ju förra gången vi beställde en sån.

Alltså: Ulle föutsade en händelse som redan hänt, en så kallad "efterutsägelse".

Annars är det helt okej att vara i Varberg. Det är en underlig kombination av eftertanke och total avslappnad som faller övr mig när jag kommer hit. Igår fick jag så äntligen vara ute och dricka öl med Johan för första gången på jättelänge och sen när vi skildes åt på torget lysta månen så starkt att jag kände mig manad att traska ner till Rantzau-klippan och kolla på havet i månskenet och när jag stod där kände jag mig alldeles... lugn. Hade jag haft batterier i telefonen hade jag ringt Erica men nu fick jag nöja mig med att sakna henne starkt. Det var längesen mitt liv var så under kontroll som jag upplever att det är just nu.

När jag har mer tid (jag måste hem till pappa nu och göra mitt bidrag till kvällens pajfestival) ska jag skriva nånting om den här stadens själ.

Audioscrobbler

Audioscrobbler :: User :: Tandskalle

Det här var ganska roligt. Man laddar hem en plugin till Winamp som sen skickar info om vilka låtar man lyssnar på till Audioscrobblerservern som lagrar alltihop och så kan man få fin statistik på vad man lyssnar på.

Annars är jag lugnare än senast. Idag var jag på skolan och bokade en sal och sen stack jag till Clas Ohlson och köpte en mick och ett tangentbord som jag trodde skulle vara mindre än det jag hde, vilket det också var, men de millimetrarna det skilde gör ingen jätteskillnad vad gäller platsen på mitt lilla skrivbord. Jag ska ta och vända på det så jag får större plats. Däremot är tangetnbordet bekvämare att skriva på och kom med tillgörande danska tangenter som jag nog ska sätta dit istället.

Sen gick jag till East Street för att köpa töjningar till öronen men killen där sa att de inte rekommenderar att man töjer själv, så det fick bli. Men mitt som jag stod där kom Erik och Danni in så jag pratade med dem och hängde med dem till Body Art där de hade en töjstav från tre millimeter och hon tyckte jag skulle töja de första tre på nåt annat sätt så det får jag väl försöka göra. Sen har både Erica och Erik & Danni massor med smycken.

Sen skulle jag träffa Frida (det skulle jag igår med) men det blev aldrig av. Så kom Erik & Danni förbi en sväng och kollade hur jag bor och sådär och nu ska jag ta min tvätt, äta en macka eller två och sen gå hem till Erica och sen ska vi gå ut och dricka öl.

Imorgon snackade vi om att hänga på skolan och göra animerad film. Det hade ju varit sjukt kul.