Duschen

Duschen

Jag står i duschen. Jag har stått här ganska länge så jag är säkert redan ren, men jag vill stå här lite till. Problemet är ju att rättfärdiga det för mig själv. Jag kan bara schamponera så många gånger (två) utan att det känns lite olönt och slöseri med schampo och jag blir så torr av tvålen så den vill jag inte använda mera. Jag tänker som hastigast på att runka men jag vet hur kletigt det blir när sperman blandas med vatten. Det är synd för det är så skönt att komma när det varma vattnet rinner nerför nacken. Men, man kan ju inte få allt.

Jag har, som sagt, stått här ganska länge, så jag är säkert redan ren, men jag vill duscha mer! Men det är tråkigt att bara sto och glo. Vattnet är varmt och så, men jag kan inte bara koncentrera mig på det. När jag var liten fanns det ju tusen flaskor med schampon och sånt att leka med och göra skum av på olika spännande sätt men nu finns det bara två. Och om jag leker med dem är det jag själv som måste köpa nya så det känns slösaktigt. Jag kommer att tänka på flaskan med ketchup jag har i kylen. Tänk om den hade varit slut. Då hade jag kunnat ha den här inne och fylla den och spruta vatten omkring mig.

Jag ställer mig över brunnen en stund och ser hur vattennivån höjs i kabinen. Jag brukade göra så hemma hos farmor och farfar. Tänk om jag kunde isolera dörren och se till att den inte gick upp. Så kunde jag sätta för brunnen, fylla kabinen med vatten och simma omkring. Kanske en delfin eller en stor sköldpadda kunde göra mig sällskap, som skydd mot krabborna. Men jag tror att dörren kanske skulle spricka och det skulle hamna vatten precis överallt. Jag måste lära mig förströelse utan förstörelse!

Jag vill inte att det ska börja läcka vatten ut ur kabinen så jag tar bort foten från brunnen och vänder ansiktet mot vattenstrålarna. Jag står så ett tag innan jag inser att det fortfarande plaskar väldigt mycket om vattnet när det träffar golvet. Jag torkar mig om ögonen och tittar ner. Allt är förstås suddigt eftersom jag inte har glasögonen på mig men jag känner med fötterna att vattennivån inte alls har sjunkit sen jag tog bort foten, vilket var det avsedda resultatet, utan snarare höjts ännu en smula mer. Jag sätter mig på huk för att undersöka brunnen närmare. Vatten längst ner är behagligt ljummet och när jag ändå är här nere passar jag på att sätta mig mer bekvämt, på rumpan, med ryggen mot väggen och det strilande vattnet i ansiktet återigen. Jag sluter ögonen och koncentrerar mig på duschandet. Ganska snart kommer en obehaglig känsla av att inte vara ensam över mig. Jag känner mig en smula i underläge här på golvet och det oförtröttliga vattnet fortsätter rinna ner i ögonen så jag ser ingenting. Jag försöker se efter vad det är som är med mig plötsligt men hur jag än vänder huvudet ser jag bara vatten. Styrkan på strålarna börjar variera, liksom temperaturen, precis som om min okända besökare fingrar på kranen. Mitt hjärta börjar slå snabbare. Vad vill varelsen? Det är lite svårt att andas eftersom vattnet inte bara ständigt är i ögonen utan också i näsan och munnen, när jag har den öppen, vilket jag har hela tiden eftersom jag inte kan andas genom näsan för allt vattnet. Jag känner hur jag börjar drabbas av panik. Hade det inte varit för att jag redan var så blöt hade jag antagligen kallsvettats, vattendropparna i ögonen börjar få färg och de sprider ut sig över insidan av mitt huvud. Det var inte det här jag ville!

Det var inte det här jag ville. Det var inte det här jag ville. Meningen blir ett mantra och jag känner hur jag sakta återfår kontrollen över mig själv. Jag sätter handen ovanför munnen för att hindra vattnet från att få tillträde dit, och andas in medan jag räknar till fyra. Sen håller jag andan medan jag räknar till fyra och sen andas jag ut genom näsan medan jag räknar till fyra. Inget vatten kan komma in i näsan medan jag andas ut genom den.

Stärkt av mitt nyvunna lugn börjar jag återigen uppskatta situationen. Jag sitter med varmt vatten strilande ner på mig från ovan och har ljummet dito upp till fotknölarna. Jag frågar mig vad som gick snett, det är inte likt mig att bli rädd i duschen. Duschen är ett tryggt ställe. Styrkan och temperaturen på vattnet fortsätter att fluktuera och känslan av att det är någon som styr min duschupplevelse återinfinner sig. Den här gången är jag dock bättre förberedd. Istället för att bli rädd och få panik inser jag att det är just vattnets velighet vad gäller styrka och temperatur som fick det att kännas som om det var någon här. Förutom jag. Jag är här. Jag har lite ont i rumpan för det här golvet är hårt. Det är nog dags att stå upp igen. När jag var yngre vill jag minnas att vi hade en trädgårdsstol i duschen som jag kunde sitta i. Det var skönare än att sitta direkt på golvet.

Jag tittar ut genom den immiga glasdörren och drar förstrött med fingret över rutan. Jag drar mig till minnes hur jag brukade göra olika tecken i imman där det gick. Hade jag tur kunde jag se spår av mina tecken nästa gång jag duschade. Men nu är det som om något annat är i görningen. Jag kisar genom dörren, ut på sakerna som finns i den torra världen. Jag gnuggar fingret över rutan, fyller i taklampan. Nu syns den bra. Med nageln gör jag taklisten, ännu mer fokuserat nu. Perspektiv! Så ivägen! Jag stänger av ena ögat och ritar dörren ut i korridoren. Det är typ allt jag ser från kabinen, förutom klädkroken som sitter på dörren. Jag trycker visst lite hårt när jag tar bort imman mellan mig och kroken för duschdörren går upp, förutom att den inte alls gör det. Lite av den gör det, det som jag ritade som dörren ut går upp. Det är ju lite konstigt.

Min ihopsamlade värme strömmar ut genom hålet men ingen kyla kommer in istället. Det är angenämt och en smula inbjudande. Jag tar på mina igenimmade glasögon och duckar ut genom den öppna tredjedelen.

Här är allt som vanligt fast inte så kallt som det brukar vara när jag kommer ut. Jag är lite skeptisk till att gå ut från toaletten. Något känns lite konstigt. Det kan vara efterskakningar av min lilla panik tidigare, eller att jag inte är så van vid att vara naken. Jag tycker om att vara naken, jag är bara inte så van vid det. Min handduk hänger på sin stång. Jag tar den och hänger den över axlarna som en tunn mantel, lätt att kasta till marken när som helst. Jag vrider om låset och kliver ut i korridoren. Kvar i den ännu av fluktuerande grad rinnande duschen står mitt schampo och min tvål, kvarglömda.

No rights reserved

Jag har tittat runt lite på the Internet Archive de senaste dagarna, det finns verkligen hur mycket som helst. Och det bästa är att de har en hel massa gamla spelfilmer för gratis nedladdning eftersom copyrighten har gått ut (antar jag) och som därför befinner sig i the public domain. Häromdan såg jag Beat the Devil från 1953, den var faktiskt riktigt bra. Det fanns en svart humor på den tiden som jag gillar starkt.

Det finns flera olika format att välja mellan, däribland DVD-kvalitet, men för mig räckte det att ta MPEG-4-filerna som ligger på mellan 150 och 200mb. Inatt hittade jag original-Night of the Living Dead på archive.org, en film som jag saknat i mitt zombie-bibliotek. Dessutom hittade jag Herk Harveys Carnival of Souls, en 60-talsthriller som är helt lös men som jag har för mig att jag gillade när jag såg den senast. Två filmer till laddade jag ner inatt: The Last Man on Earth med Vincent Price, och City of the Dead (aka Horror Hotel) (som jag har en viss känsla av att jag sett förr, eller så liknar den nån annan film) med allas vår Saruman, Christopher Lee.

Dagens nyheter

Den har dagen har bjudit på två nyheter och jag har svårt att riktigt bestämma mig för vilken som är störst.

Den ena är att min nätverksladd tydligen räcker från internethålet till sängen, så jag kan ligga i sängen och, till exempel, skriva blogg.

Den andra är att pappa och Pia ska gifta sig.

Äsch, who am I kidding? Anywho, jag tycker det är fantastiskt roligt, även om jag missar själva ceremonin (som väl inte är så oerhört spännande kan jag tänka) så har jag kommit hem till festen iallafall.

Om man hade frågat mig för fem år sen vem i familjen jag trodde skulle gifta sig först hade ju pappa varit en högoddsare.

Och det kommer så lägligt med tanke på vad jag pratade med Ericas mamma om förra veckan (nämligen om äktenskapslagar och sånt). Tiden är liten. Nu ska jag sova.

Lone pilgrim

Idag har jag genomfört min pilgrimsresa,kan man lite skämtsamt påstå. Jag har lite bilder.

"Now we rise, and we are everywhere" - inristat på baksidan av stenen, nästan gömt. Vackert så jag ryser. (Från From the morning, sista låten på Pink moon, hans sista skiva.)

En knasig lastbil i skogen.

Like lambs to the slaughter!

Men av någon djävla anledning var det något som tog udden av känslan - jag skyller på den kassa biografin jag aldrig skule slösat £2 på. Den är uppenbarligen skriven av en professionell biografi-skrivare som måste skaka fram en långsökt koppling till Nick för att liksom rättfärdiga att han skriver den (hans farbror är läkaren som hjälpte Nick till världen). Varken Nicks syster Gabrielle eller vännen och producenten Joe Boyd ville vara med i boken (jag fattar inte att han skrev den ändå) så han får inte använda citat från låtarna. Allt han har är en massa folk som träffat Nick nångång och desperat vill vara med i en bok. Tragiskt. Så istället för att njuta på tåget dit satt jag och var sur på Patrick Murphies eller vad han nu heter (jag orkar inte ens kolla upp hans namn, så arg är jag!) och det tog udden av min pilgrimsresa! Så. Nu känns det bättre.

Jag har en pajdeg i kylen men som vanligt har alla jag bor med något slags sjätte sinne så att de kommer ut i köket tio minuter efter att jag har börjat laga mat, och ska laga mat själva och jag är alldeles för självmedveten med min matlagning så jag satte in degen på kylning och satte mig och skrev det här. Jag trodde jag skulle hinna göra färdigt pajen och sätta den i ugnen tills Hendry - Bond börjar men det är om tio minuter så det låter lite i tightaste laget.

Mer snooker

Roligast igår var när de pratade om markörerna som domarna använder när de plockar upp bollarna för att torka krita och sånt från dem. De här markörerna är tydligen ganska nya påhitt i snookervärlden (åtminstone för kommentatorerna, som själva var proffs på femtio- och sextiotalen) och en av dem berättade om en domare som använde sina löständer för att markera var bollen låg. Sant eller ej, bilden av ett garnityr som ligger på den gröna mattan medan domaren rengör bollen är väldigt rolig.

Snookercitat

Snooker-VM har börjat och BBC streamar oavbrutet från båda borden (tyvärr bara för folk med brittiska IP-nummer). Jag är ju van att guidas av Eurosports bäste kommentator Kim Hartman (inte den här Kim Hartman) men BBC:s kommentatorer är inte så dumma de heller. Ett exempel: Den här turneringen är den första där domaren kan ta hjälp av tv-bilder för att se hur bollarna låg vid en återplacering. Steve Davis, i sin match mot Andy Hicks, passade på att bli den första spelaren i världen att be domaren att titta på tv-skärmen och kommentatorerna var väldigt glada över hur den här teknologin äntligen kommit till snookern och sånt. Så höll de på att lägga före- och efterbilder på varandra ett tag tills bolllarna var där de skulle och när alla var nöjda sa den ene kommentatorn "...but Andy isn't in the position he was, Dennis." Man kunde tydligen se Andy Hicks ben flytta sig mellan bilderna. Jag tyckte det var sjukt kul, jag tycker fortfarande det var sjukt kul men nu när jag skriver det känns det som om man kanske måste varit där. Jag vet inte.

I morse åkte den tredjedelen av de internationella studenterna som inte redan åkt iväg på påsklov, till Marocko, Erica inkluderad, jag exkluderad. (Frivilligt exkluderad alltså, jag kände inte att jag hade råd efter som jag lite satsar på Roskilde i år och avsett vad inte vill ha en upprepning av panka fotbolls-EM utan vill ha råd att njuta lite av VM och Malmösommar -06.)
Det gör inte så mycket än, det finns ju snooker och på tisdag ska jag till Tanworth-in-Arden. Jag hoppas verkligen att det blir lite fint väder, jag ser framför mig hur jag kliver av på stationen i Danzey efter att ha lyssnat på Nick Drake i en och en halv timme på tåget, vandrar genom en engelsk landsbygd som just håller på att spricka ut i försommar, längs dammiga grusvägar och små svartvita hus, till den lilla byn där jag letar upp hans grav, lägger en blomma och står en stund innan jag går in på puben och tar en öl till hans minne. Precis som alla andra pilgrimer antaligen gör. (Jag har bestämt mig för att inte se på det här äventyret med min sedvanliga självdistans och ironi utan faktiskt låta mig själv vara lite pretentiös, det är nämligen ganska mycket roligare så.)

Ruination Day Revisited

Så var det dags igen. Good friday också till råga på allt, det blir nästan för mycket. Tydligen är det Abraham Lincoln som åsyftas, och så då Jesus som dog på den här dagen, beroende på hur den ligger i samband med pingst och sånt antar jag.

Ericas föräldrar är här och hälsar på, i onsdags var vi i Bath och tittade på gamla romerska bad och hus byggda i gul sten. Så här:


Föga imponerad som jag var av gula hus tog jag inte några bilder på hela dan. Däremot fyndade jag två böcker, Ring av Koji Suzuki (som blev Ringu osv sen) och en Nick Drake-biografi som jag ska läsa innan jag åker till Tanworth-in-Arden nästa vecka när Erica och de andra är i Marocko.

Dessutom hittade jag en DVD som verkar spännande. Och i morgon börjar snookern!

Kulturministern kommenterar kepsar och kalsonger

Hallands Nyheter berättade idag om hur Tullbroskolan i Falkenberg inte tillät häng eller kepsar i skolbiblioteket. Bland andra Sydsvenskan hängde på och tydligen fick till och med kulturminister Leif Pagrotsky upp ögonen för förbudet. Senast han var med på Clogger var han inte min favorit men han höjde sig några grader i min bok med det här citatet:

"Att man har keps på sig stör väl ingen så länge kepsen inte väsnas."

Så djävla bra. Men det bästa är väl att de fick dra tillbaka förbudet efter all uppmärksamhet.

Och, som avslutning: en bra liten text på temat ordningsregler.

Jag har varit så inne i Morrowind att jag inte ens tagit mig tid att skriva blogg! Så här en vecka in i spelet är jag level 9 men har ändå knappt gjort nånting vettigt. Det är sjukt stort. Och med två expansions och tusen moddar har jag ju råd att vänta tills Oblivion blir fyra år gammalt innan jag ger mig på det. Men innan dess får vi väl hoppas att de är klara med Fallout 3.

Annars händer det inte så mycket. Jag längtar hem och tycker det är mest skönt att det är mindre än två månader kvar. Inte för att jag vantrivs, det är mest att det känns som att jag har fattat grejen och att det räcker nu. Jag skulle gjort det här för fem år sen.

Det senaste på Lost-fronten är att jag läste om en bok som spelade en viss roll i ett avsnitt. Uttråkad som jag är beställde jag boken, och läste den. Den var riktigt bra även om jag inte helt och hållet ser hur den ska hjälpa mig att förstå Lost bättre. Det blir Lyotards uppgift istället.

Åh! Det här är det bästa som hänt i år! (Länken kräver nog en ganska snabb uppkoppling. Om du känner att din uppkoppling kanske inte är så snabb kan du välja mellansnabb eller långsam.)

Half way mark!

Vi kom hit den 25 januari, det är två månader och två dagar sen. Vi åker hem den 29 maj, det är om två månader och två dagar. Alltså är idag exakt halvvägs. Sjukt.

Annat sjukt är att klockan är tjugo över sju och det fortfarande är lite ljust. (Den där timmen vi hoppar framåt gör verkligen skillnad.)

Dessutom har jag fastnat totalt i Elder Scrolls III: Morrowind som jag köpte i lördags tillsammans med The Simpsons Hit and Run för en lagom pris av £15. Det är en speciell känsla att utforska ett spel i en värld jag inte vet någonting om, med allt vad det innebär - inte bara spelets mytologi och karaktärer utan hur man lägger upp spelet, hur man levlar och allting. Och det är Stort. Synd bara att vara tvungen att spela trean när fyran just kom ut...

Dagens ord: exacerbate

Ni vet hur det är: man slår upp ett ord man inte känner till och sen ser man det hela tiden. Men varje text jag läst de senaste veckorna har innehållt minst ett "exacerbate". Det börjar bli löjligt.

Jag skrev upp mig på en word-of-the-day-mailinglista (mer info här) för ett tag sen också. Bästa ordet hittills är nog ululate, skulle jag tro.

Det här (att skriva summeringar av böcker på engelska) är ju jobbigt för att jag inte vet hur jag ska göra det! Vilken skön insikt. Jag är inte dum, jag är bara van vid att kunna ta en form jag känner till och fylla den med mitt eget innehåll.

Så det hade varit skönt att få läsa någon annans först bara så jag vet vilken stil jag ska ha.

Dagens fråga, uppdaterad

"Om postmodern teori förnekar idén om ett framåtskridande samhälle, hur argumenterar man för paradigmskiftet modernism/postmodernism?" skrev jag för ett tag sen. Ikväll läser jag i Max Weber and Postmodern Theory, Rationalization versus Re-enchantment av Nicholas Gane, följande:

The term [postmodern], read literally as the union of 'post-', and 'modern', would seem to signify an order, ethos or movement which is beyond, against or after that of modern. Such an approach, though, should be treated with caution, for any idea ofthe postmodern as subsequent to or later than the modern is itself modern rather than postmodern in nature. It places the postmodern within a modern order of linear time, and thereby ties it to an underlying theme or metanarrative of historical progress or evolution. [...] It is suggested, instead, that the postmodern neither succeeds nor completely breaks from the modern, but exposes and transgresses the limits of modernity by embracing the experimental moment concealed within this order.

Det var ju bra att få någon annans tankar kring det.

Jag har börjat fundera lite på om inte Lost är ett ganska bra exempel på en serie som har både moderna och postmoderna drag. Jag återkommer i frågan.

Ett vidgat demokratibegrepp? pt. II

Nu har resten av mina texter blivit publicerade på Lärarutbildningens hemsida. Det var skönt att läsa dem igen med lite distans, och inse att jag tycker att de håller, och att jag saknar lärar-grejen. Jag är ju lite dampig annars och risken finns väl att jag plötsligt tycker att det där med sociologi kanske vore något att satsa på, men nej. KME is the shit. Gött.

Om konst och pengar

Med risk för att få copyright-människor på mig lade jag just ut den här artikeln (i .pdf, Adobe Reader här) som handlar om en konstnär som ritar av pengar och erbjuder sig att betala med teckningarna istället för "riktiga" pengar. Det är ju sjukt intressant. Konstnärers verk är ju resultat av deras arbetstid, vilket enligt kapitalistisk logik gör dem värda pengar (i en grovt förenklad version, iallafall). Konstnären i det här fallet väljer att låta sitt verk "råka" vara värt lika mycket som sedeln det avbildar - så vad är skillnaden?

Och skulle värdet förändras om konstnären satte igång att massproducera sina verk? Warhol gjorde en silkscreen med tvådollarsedlar som såg ut att komma direkt från pressen. Ta det ett steg längre och börja använda dina egna pengar som valuta - är det bara simpel förfalskning, är det konst, eller är det något mer?

Det brukar tas för givet att ett föremåls värde ökar ju ovanligare, "unikare" föremålet är. Men ta två konstnärer (ett djävla tjat om konstnärer, jag vet) vars talanger är likvärdiga (vilket är svårt att jämföra såklart, men för exemplets skull). Den ena spottar ur sig tavlor i ett rasande tempo medan den andra tar sin tid på sig. Skulle den sistnämnda konstnärens tavlor vara mer värda för att de inte är lika många? Hur man än gör för att sätta ett värde på något blir det ju godtyckligt.

Jag tror det har gjort mig extra känslig inför pengars godtycklighet av att under årets första månad vara i Sverige och betala inträde till Crush med kronor, sen åka en sväng i Italien och betala för min espresso i euro, för att till slut hamna här och köpa Guinness för pund. Att gångra alla priser jag ser med femton samtidigt som jag vet att det inte riktigt stämmer gör att jag upplever att sakers värde blir lite luddigt i kanten...

Jag har en assignment på George Simmels Philosophy of Money, det är därför jag plötsligt kom att svamla om det här.

Tolv timmar i Caerdydd

I Ett Tidigare Inlägg skrev jag om EFIT - Ett Foto I Timmen. Jag har kommit mig för att göra det nångång hittills men nu när vi skulle åka till Cymru (Wales), Caerdydd (Cardiff) närmare bestämt, påminde Erica mig så vi bestämde oss för att ta ett foto i timmen på slaget kvart över. Resultatet finns här.

Caerdydd var schysst, påminde en del om Malmö tyckte jag. Lika stora (Caerdydd har ca 270 000 invånare mot Mallmös 250 000), up-and-coming universitet, levande musikscen. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Caerdydd ett halvår-år sådär, lära mig språket och så. I framtiden kanske.

Kafka ex machina

http://www.yelah.net/news/20060312222326

Hmm... Många arbetssökande sätter större press på personalavdelningarna... Är det bara jag som ser den självklara lösningen här?

Fotoarkiv

...kom så slutligen för mig att fixa upp ett bildarkiv. Inte det snyggaste och mest effektiva kanske men det viktiga är att det ligger bilder där.

Jag kommer att lägga upp fler, dels allteftersom jag tar fler men jag tror nog att det är fler i huset som känner för att få sina bilder upplagda.

Nu däremot ska jag ta tag i mitt djävla assignment.

Tidernas feelgood-film

...såg just om Love Actually. I always cry at endings men det väller verkligen upp i mig när jag ser den där filmen. Shit vad bra den är!

...men det verkar som om jag har flyttat över bloggen till linus.rundberg.be till hälften, uppdateringarna hamnar här men RSS-feeden är fortfarande kopplad till den gamla adressen och jag kan inte göra nånting åt det som står på den (till exempel tala om för eventuella läsare att det är här de nya inläggen hamnar). Men det får jag lösa imorgon, eller ännu bättre när jag är klar med min assignment.

[Edit tolv timmar senare: det tog två minuter att fixa när jag väl bara gjorde rätt. Tss.]

Heja Barca!

Nästa vecka åker vi en sväng till Wales.

Dagens fråga

Fråga: Om postmodern teori förnekar idén om ett framåtskridande samhälle, hur argumenterar man för paradigmskiftet modernism/postmodernism?

Vidare meditation på ämnet: Det är klart, det behöver ju inte vara ett framåtskridande, det kan ju ses som en förändring, utan modernistisk värdetilldelning. Dessutom gör ju inte postmodern samhällsteori klart om ett paradigmskifte redan har skett, håller på att ske eller kommer att ske överhuvudtaget. Det är en djävla djungel det där, men jag tror att om ett år när jag ser tillbaka på den här postningen kommer jag att kunna svara lite mer tillfredställande. Eller inte alls - det skulle ju innebära att jag gör framsteg. Tss.

Förändringar a plenty

Jag har haft warez-abstinens sen jag flyttade hit och insåg att de spärrat alla fildelningsportar. Så till slut blev det som så att jag och Petter skaffade oss ett webbhotell och en domän till det. Så nu kan Petter tanka Lost och sånt och lägga upp det på servern och så kan jag FTPa hem det. Dessutom valde jag att flytta bloggen också så jag hoppas att folk hittar hit...

Nu har jag tagit alldeles för lång tid på mig att få något gjort! Usch.

Premiär!

Onsdag: städ-dag eller "Istället för ett brev hem" har premiär idag!
Förhoppningsvis pallar jag göra fler. :)

Return of the evil flesh eating zombie creatures from the grave VII

Äntligen! Alla ni som missade chansen att få se mitt, Ericas och Eriks animerade (i dubbel bemärkelse, hehe) mästerverk Return of the evil flesh eating zombie creatures from the grave VII - här är den:




Jag fick äntligen en Googlemail-adress idag, tack Petter! Jag vet inte varför det har känts viktigt för mig, kanske på grund av mediahetsen [1], [2].

Det regnar i Worcester. Undrar om det regnar i Tanworth-in-Arden?

Testokick!

Chelsea - Barcelona 1-2! Det var roligt, speciellt som två av personerna vi lärt känna bäst hittills är från just Barcelona och vi satt nere på The Dive och kollade på matchen. Men det kan nog vara läge att se sig om efter ett annat fotbolls-häng för en bit in i första sänkte de volymen på storskärmen och började dunka ut skitmusiken istället över det totalt, på-gränsen-till-vaacum-tomma dansgolvet. Sen satte rugbylaget igång att skrika, jag menar skrika, och leka dryckeslekar och allmänt... tja, jag tvättade som vanligt idag eftersom det var onsdag men jag får nog tvätta igen imorgon för alla mina kläder stinker och mitt hår är alldeles klibbigt av allt testosteron.

Testo-kick!
Östro-kick...
Testo-kick!
Östro-kick...
Etc.

Men jag börjar få lite koll på skolan, och mest på min research-uppgift som är sjukt spännande. Så här beskrev jag den för mina kurskamrater på vår Digitala Anslagstavla tidigare ikväll:

There's an article in Qualitative Sociology that deals with the creation
of fear, and the author Barry Glassner argues that fear in society is
focused on some things so that we won't worry about other things that
are larger and perhaps more dangerous, or even more “real”. Glassner
suggests, in short, that in fearing for our children, we actually
express our own fears. This made me think about what I had read earlier
in a number of texts, about how the James Bulger case was used in the
"debate" prior to setting up the CCTV network in central Liverpool.

In another article, this one in the British Journal of Criminology, Jock
Young qoutes Zygmund Bauman saing that “an 'inclusive' community could
be a contradiction in terms” and then Young himself goes on saying that
“to create a community, we must generate an 'other'”.

Combining these two ideas gave me this: to uphold society one must
create “the other”, and one must make people fear this “other”. Other
writers have mentioned the “exclusion of difference” that I was talking
about in the seminar last week and what I want to know is pretty much
how these “others” (kids, non-whites, etc.) respond (if at all) to being
the “others”. For now, that is.

Jag tror det kan bli något, jag ska köra en liten ministudie framåt våren sen.

Townes Van Zandt for världsdiktator-4-life!

Kulturskymning över det fallna imperiet

"The sun never sets on the British Empire" har det sagts. Well, kulturskymningen är här. (Och, som Eddie Izzard säger: "We had an empire, but we lost it by going 'Oh really? Are you sure?'") När folk jublar för att DJn väljer att spelar eurodisco-skräp-hit nummer en miljard, eller eventuellt signaturmelodin till Baywatch som av någon anledning blivit en populär dansgolvsdänga, då är det inte många strålar som orkar sig över horisonten längre.

Ett vidgat demokratibegrepp?

Del 1 av 3 i min serie artiklar om studentinflytande ligger uppe på Lärarutbildningens hemsida. De har en sjukt snygg bild på mig också.

Blue, is the colour of night (and my guitar)

Ja, jag var och köpte en gitarr förra veckan, jag kunde inte hålla mig längre. Den kostade bara £55 och jag kan sälja tillbaka den till second hand-affären för kanske £40-£50 och då känns det okej. Den har en massa intressanta kopplingar till sig också! Den är blå – Red House Painters Songs for a blue guitar. Dessutom heter den Marlin och är väldigt len – Lene Marlin. Norskan som bor här blev väldigt förtjust i att jag döpte den till Lene Marlin. Fast sen visade det sig att jag inte kunde spela några av hennes låtar. (Lägg märke till Johnny Cash i bakgrunden!)

Usch, jag är helt slut efter en sån här dag, med Introduction to Sociological Research på förmiddagen och Culture, society and film på eftermiddagen. Tur att det bara är föreläsningar på tisdagar och fredagar. Det blir nog lättare, eller jag blir åtminstone mindre trött, om ett tag när jag inte behöver anstränga mig lika mycket med språket. Det behöver jag inte, i det att jag förstår allt som sägs och det är inga problem att anteckna på engelska eller nånting men det märks på kvällarna att det faktiskt är lite jobbigare än när det är på svenska. Dessutom är det svårare att komma in i igen om jag har dåsat till en stund eller börjat tänka på annat. Det värsta är nog att det inte alltid är så lätt att uttrycka så här ganska avancerade tankegångar på engelska alltid. Jag har det jag vill säga formulerat när jag börjar prata men jag stakar mig halvvägs ganska ofta. Men jag gör mig förstådd och säger mer än de flesta andra så det känns okej.

Jag köpte How I play snooker av tjugofaldige världsmästaren (1927-1947) Joe Davis igår och har tittat lite i den. Det står en hel del om hur han står (stod, antar jag, jag tror inte att han lever längre och boken är lika gammal som Ronnie O'Sullivan (vars självbiografi jag var och fingrade på igår men den kostade £9 och det kändes lite mycket, fast jag klurade på att köpa den, läsa den och skicka den till Måns)) och när vi spelade pool igår tänkte jag på det så mycket att jag blev helt stel och inte spelade så himla bra först. Sen tog det sig och jag spelar ganska bra på de här mindre borden med de mindre bollarna. Måns, du får komma hit och testa! Men det jag tyckte kändes bäst av det han skrev var att det inte funkar att “känna på sig” vart man ska sikta. Det gäller att öva och öva och komma ihåg var man siktar nånstans inför nästa liknande situation. För mig som jämt drar åt höger (och alltså ska sikta mer åt vänster än jag “vill”) kändes det skönt att höra.
Nu ska vi ner till studentpub/klubben the Dive och kolla på Heat 1 av vårens Battle of the Bands och jag fasar lite för jag är föga imponerad av engelsk nutidskultur. Hoppas det är åtminstone ett New new wave wave-band med i uppställningen.

Bild-update bara.

Jag vet inte om det syns men det är alltså bara blå och gula bollar, och så en svart med en 8 på.

Snygg utsikt från planet!

Jag sjunger Disco 2000 med inlevelse.

Skojig maskin med Computing Supplies istället för Twix och RisiFrutti.

Jag borde skriva mer, jag vet att jag liksom kan vara intellektuell om jag sätter den sidan till men jag pallar inte. Det kommer nog. Snart.

Min kurs Culture, society and film verkar intressant. Bland annat ska vi läsa artiklar från Postmodern Culture som verkar vara en spännande publikation.

Och snart har jag läst ut American Gods! Jag älskar Neil Gaiman.

Stee-rike! pt. II

Tjo! För att vara säkra på vår sak åkte vi till Kastrup vid sextiden ikväll. Då hade jag spårat upp ett plan från Sturup med Ryanair och tagit reda på hur man tar tåget från London Stansted till Worcester tidigare på dagen men vi visste ju inte om vårt plan kanske eventuellt gick, eller om de kunde boka om oss på en bättre flight. Så vi packade våra väskor (att packa för fyra månader och hålla det under femton kilo är inte så lätt som det låter...), sa hejdå till alla vi hann säga hejdå till och åkte. Väl på Kastrup fick vi snabbt reda på att nej, vårt plan kommer definitivt inte att lyfta, men också att vi fick hjälp att boka om biljetterna. Vi sa också att vi kunde tänka oss att hamna varsomhelst i England så länge vi kom dit imorgon, vilket nog gjorde att de förstod att vi var ganska desperata. Så köade vi en timme (under vilken jag kom på att jag glömt att posta de två urviktiga breven som jag skulle postat innan vi lämnade Sverige och fick gå och köpa danska frimärken att slicka på bredvid de svenska jag redan slabbat dit) innan vi fick prata med en hjälpsam dansk kvinna. But, to no avail. De enda plan hon kunde sätta oss på gick inte förrän imorgon kväll och vi kände verkligen inte att vi ville komma till Worcester sent på natten innan våra introduktionsmöten så istället fick vi gå till en dator på flygplatsen och boka de där Ryanairbiljetterna och sedan gå och få pengarna tillbaka på våra SAS-biljetter. Inget av det var några problem men resan blev, med tåget från London, plötsligt dubbelt så dyr. Tur då, att vi fått stipendium. Sen var det inte så mycket mer att göra än att åka hem igen och känna sig nöjd eftersom allt löst sig, men också en smula... lurad? Jag vet inte. Men det är sjukt skönt att åka imorgon bitti och jag ser fram emot tågresan genom England för att få en känsla av landsbygden. Mest känns det ju sjukt olönt att ha postat de där breven från Danmark.

Jag kommer att ha internet på mitt rum så nästa postning bör inte dröja allt för länge. Men bara ifall lägger jag upp en bild på ett spöke som går förbi när vi köar på Kastrup.

Stee-rike!

Usch då. Jag tyckte väl att allting inför Englandsflytten flöt på lite väl lätt. I morgon klockan 9.20 är det tänkt att vi ska åka från Kastrup men nu är det ju inte helt säkert att vårt plan går med tanke på pilotstrejken. Om man ringer till SAS huvudkontor säger de att vi nog ska boka om vårt plan men om man ringer deras kundtjänst säger de först att strejken är avblåst när den helt uppenbart inte är det, och sen att vi ska åka till Kastrup för att de sätter oss hos ett annat bolag om vårt plan är inställt. Men SAS är de enda som flyger till Birmingham. Tss. Men än så länge är det sagt att det är inställt till 17 i ikväll. Sen får vi se. Det är lite läskigt med tanke på att vi blir hämtade i Birmingham imorgon. Suck.

Försöker lyssna på Martha Wainwright men Gamet skriker efter Erica (kul de kommer ha här när vi har åkt...) och det är ju lite tråkigt. Jag hade lite problem att komma in i skivan, till skillnad från senaste Rosie Thomas som jag blev kär i vid första lyssningen. Men bäst är fortfarande Receiving End of Sirens och The Used. Längre och längre ner i emo-träsket sjunker vi. Fast om jag inte vill drunkna är det bara att lägga mig ner, så fördelar jag tyngden över en större yta och kan simma till fastare mark. I guess.

Årets nyttigaste dag!

Trots att vi inte kom upp förrän en bit efter ett har vi ändå lyckats vara en sväng på Aq-va-kul och simma, jag simmade tusen meter! Sen har vi dessutom klarat av att bära ner en massa lådor i Ericas förråd och spela en himla massa Spank the Monkey. Mailat Lois i Worcester angående hur vi ska betala våra hyror och nu ska jag kolla på IKEA om det går att köpa billiga lakan i England.

Leg. ped.

http://sydsvenskan.se/sverige/article134280.ece

-Hjälp! Vi har en lärandesituation på gång!
-Ur vägen! Jag är leg. pedagog! [Flashar lärar-id.]

A dream come true.

Greetings from Malmo, Nebraska

http://www.co.saunders.ne.us/malmo.htm

Det är lustigt vad lite sen natt-surfande kan avslöja. Bäst tycker jag är Saunders Countys banner med, från vänster till höger; en kyrka, ett lekande barn, en traktor och en stor djävla lada av nåt slag. Och Malmo Clipper som säkert var en fantastisk tidning tills den såldes till storkapitalet.

Annars ska jag och Erica en sväng till Rom innan vi flyttar till England. Den 16-19 ska vi hänga med Anita Ekberg (född i Malmö, Skåne, inte Malmo, Nebraska) och Fellini.

Nu ska vi dricka lite glögg!

Nytt år, ny identitet

Kul nyår! Historien om hur vi satt fast i hissen kommer att bli utvecklad, men för tillfället nöjer jag mig med att visa lite bilder.






Ja, vi återkommer alltså med våra upplevelser kring hisskatastrofen, 2005 års tsunami, och inte minst Figge Figgelins välkända redo/uppgörelse med privatiseringen av hisserviceföretagen. Jag vet inte var vi hade varit utan Måns och jag vet inte var Måns är nu, så det jämnar väl ut sig. Nu är jag mest inne på att Erica snart kommer hem och att Take this waltz är vår eventuella bröllopsvals eller kanske bara världens bästa låt. Ai, ai ai ai. Det får nog bli en skiva ändå.

Gonatt och gott nytt år!

Tillbaka i Malmö

Sådär, nu är jag i Malmö igen. I Gökboet eftersom jag har sagt upp mitt rum hos Håkan och ska bo här tills vi åker till England om tre veckor lite drygt. Ojoj. Men det är lite jobbigt att vara här när inte Erica är här... För att muntra upp lite ska jag lägga upp lite bilder från senaste tiden!

Badkar med folla hemma hos Martin och Broman på Smålands.

Detalj av min kyrkogårdsbackdrop.

Isbana på torget i Varberg. Jag har skrattat åt många skadade barn i jul.

Jag har skaffat mustasch och skägg!

Igår när jag kom till Malmö var jag och drack öl med Måns och Jocke och pratade musik, det har jag inte gjort på hur länge som helst och det var väldigt trevligt. Ikväll ska vi på nån fest på Möllan, sen blir det nog KB. Jag tänker inte ha några större förväntningar inför nyår, dels för att Erica inte är här och jag saknar henne men mest för att jag aldrig har det och det nog är därför jag har lyckats har ganska trevligt nyårsaftnar typ alltid.

Såg på Scarface på tåget ner igår och tyckt e ärligt talat att den var rätt kass. Jag förstod inte vad det är som gör den till en sån favorit hos så många människor. Fast när jag såg Taxi Driver senast störde jag mig mest på den också. Jaja, det är väl inget att göra åt. Nu ska jag käka och sen gå och köpa lite folköl tror jag som jag kan dricka ikväll. Om jag inte ska nöja mig med min vinare vill säga. Äsch, på nyår ska man göra som man vill, var det väl Natascha som sa på radion häromdagen.

post-julkommentarer

Eftersom jag inte går i skolan längre (mer än högskolan och den inte räknas) får jag inte heller någon vidare julkänsla nuförtiden. Julafton smyger sig på en och försvinner lika snabbt. I present fick jag i år:

* En flaska Worcestershiresås och £35 av pappa och Pia
* Ett munspel och pengar av mamma
* En flaska vin av Karl och Petter
* Lite andra saker av lite andra människor

Sen har jag inte gjort så mycket annat än att spela Arcanum trots att det är jättegammalt och jag säkert skulle kunna spela ett annat, liknande fast bättre spel.

Det verkar som om det är fullt med snö i Malmö. Skit också. Jag gillar inte så mycket snö...

God jul?

Det här mailet fick vi från högskolan:

"Hej!

Datorerna i E121 (videoredigering) kommer att installeras om under v52-v2. Detta innebär att hårddiskarna raderas och allt material (filmklipp, ljud, bilder mm) som finns lagrat på dem kommer att försvinna för gott.

God jul
IT-supporten"

Jag har visserligen inget på de datorerna själv men... Jag kan riktigt se hur IKT-folket hånler när de skriver det här mailet. "kommer att försvinna... för gott. God jul... Hehehe!" Pure evil.

Annars? Jag har kånkat upp alla mina belongings till Varberg och spelar Tony Hawk 4 och Arcanum och har lite semester en stund.

Multitasking

Den är här! Just nu sitter jag med min nya dator i knät och installerar Windows 2000 eftersom det åtminstone är lite bättre än äckliga XP som kom med. Samtidigt skriver jag blogg och flyttar över alla Lost-avsnitten till min externa hårddisk som jag också köpte, och lyssnar på mitt nya bästa band The Used. Ojoj! 2386083 minuter säger den att det ska ta. Jag skulle gärna ge bildbevis men Gimp funkar inte och jag känner inte tokmycket för att krångla med den här datorn...

Men jag vet inte vad jag ska kalla min fina dator... Den fick heta OK-COMPUTER i brist på större fantasi.

Jag blir djävligt trött på att jag inte kan köpa en dator utan att få med en massa skit som jag inte vill ha. Jag är inte intresserad av Windows XP Home Edition för jag tycker det är ett pissigt operativsystem. Jag vill inte ha Norton Antivirus, jag har en gratisalternativ som är alldeles utmärkt. Det samma med en massa andra program som kommer bundlade. Ok för alla som inte är lika intresserade eller petiga eller vad som helst men det ska ju ändå vara möjligt att välja. Jag betalade för ett operativsystem som jag hade i fem minuter innan jag lyckades hitta BIOS och boota på Win2K-cdn istället. Tänk om jag faktiskt pallat att köra Linux på den? Då hade det ju varit ännu dummare eftersom jag ju har en olaglig kopia av 2000. Men nu har jag ju en laglig XP som jag inte använder så det går väl på ett ut? :)

OK, nu har jag tusen drivrutiner att installera. Jag återkommer!

Vicka, vänta lite mera

Idag har jag:

vickat på Kroksbäck, haft SO i en sjua och en nia samt skrivit resultat från basketstraffar,

tagit emot ett samtal från posten som sa att de kommer och lämnar min dator imorgon mellan 13 och 16,

varit hos kuratorn,

samt

gjort en annan hemlig grej.


Senare ska jag:

fortsätta med den hemliga grejen,

renskriva kidsens berättelser från i måndags,

brodera färdigt min nallebjörn,

samt

fixa med redovisningen imorgon.


Om jag hinner ska jag dessutom:

lägga in nya bilder i bloggen,

samt

kolla på film.

Effektivt!

Vänta vänta

Jag beställde en bärbar dator igår och jag trodde verkligen att de skulle skicka den idag men det har de inte gjort. :( Så jag väntar mest på den eftersom det inte är så himla mycket skola kvar. Imorgon ska jag vicka på Kroksbäck på förmiddagen, inget jag är toksugen på men det är ju ändå lite pengar och sen till kuratorn. Om jag pallar kanske utlovade bilder kommer upp senare. Egentligen borde jag börja packa undan allting eftersom jag ska flytta hem det till Varberg under min Englandsvistelse men det är svårt att veta var jag ska börja. Jaja.

Såphal humor

Igår förmiddag tittade jag på Days of our lives och skrattade högt när John sa "I'm not going to look back on this evening and wish that I had acted when I didn't" eller nånting sådant och jag tyckte det var ofantligt roligt eftersom han spelar över så mycket. Men det är antaligen bara jag som tycker det är roligt. Jag tänker mig kanske att manusförfattaren tröttnat på Drakes eviga överspel och gett honom en sådan replik. Och översättaren var med på noterna: "acted" blev "agerade", inte "handlade".

Nu ska jag gå till Glassfabriken.

Limpan i tuppkam

Snygg kam! Och snart är det dags att göra något annat med håret för den där är flera månader gammal nu.

Struktur ger frihet

Jag var hos kuratorn igen i förmiddags, jag har ju insett att jag behöver lite hjälp med att strukturera mitt liv och få nånting gjort och så där. Bevis på det är väl bland annat att jag kom tio minuter för sent till träffen. Hm. Så kom vi iallfall fram till att jag idag ska:

* jobba mellan tolv och fyra

* leta efter min puls: jobba tre fjärdedelar, paus en fjärdedel

* inte leka på internet (svårt!)

Under den här eftermiddagen ska jag försöka skriva färdigt åtminstone en artikel och min utvärdering av femettan. Och om jag misslyckas ska jag inte straffa mig själv utan se på det med analytiska ögon och försöka se vad det var som gick fel.

Jag gillar min kurator. När jag tog upp min lilla svacka jag hade förra veckan tittade han på mig och sa "tror du inte det bara var som du var för djävla uttråkad, då?" och det tror jag ju men jag trodde inte man fick säga så som kurator. Det var skönt. "Gör inte så stor grej av det" sa han också. OK!

Nu ska jag käka lunch och sen börja jobba. Ikväll ska jag och Erica käka på Miso för idag har vi varit ihop i ett år! Yay!

Jag berättar hur eftermiddagen gick senare. Om jag kommer på mig själv med att blogga mellan tolv och fyra ska jag... just det ja. Då ska jag analysera varför jag gör det istället för att jobba. Men än så länge... Ja. Lunch. Granne med döden, som bekant.

-- Tillägg klockan 16:01 --

Det gick! Jag har inte hittat pulsen utan jobbat mer eller mindre oavbrutet med kort paus då och då men en artikel har skrivits de två andra är på god väg och jag skickade just iväg min utvärdering till Per. Nu är jag hungrig, törstig och lite trött i huvudet, ska gå upp på stan och kolla efter nån överraskning till Erica, sen hem och duscha och vara på Miso klockan sju. Hmm hmm. Idén att leta efter C345 (gamla X151) är numera nedlagd, eller åtminstone uppskjuten tills imorgon.

Sanning sminkad till lögn?

De andra tittar på Gay Army men jag kan inte låta bli att tycka det är ett ganska sugigt program. (Kanske inte en alltför kontroversiell åsikt...) Men de andra verkar tycka det är kul på något ironiskt sätt som jag inte kan uppbringa. Jag kan inte se förbi det ologiska tror jag. Eller om det är för att jag inte gillar när det är så uppenbart fejkat men de inte säger att det är det. Fast det kanske inte är fejkat utan bara väldigt dåligt genomfört? Sanning sminkad till lögn, liksom. Jag vet inte, jag kan gärna titta på skit-tv men då vill jag inte bli irriterad av den.

Igår var det den årliga sherryfesten som brukar hållas i anslutning till Måns födelsedag. Vi hade en rejäl spridning på sherryn, från den allra torraste till den sötaste. Royal Cream valdes till årets sherry. Jocke lirade Meat Loaf för oss och allt var trevligt. Sen gick till till KB och dansade och sen gick jag hem.



Jocke fick spela Meat Loaf. Yay!

Jag ska ta och skriva lite om förra veckans helt sjuka projekt när vi satte upp en musikal, 22 lärarstudenter tillsammans med åttio åttor och ett gäng lärare på Fågelskolan i Lund. Men jag vill gärna lägga ut lite bilder också så jag väntar tills imorgon kanske.

Snart är det reprisen av Örnen, när förra avsnittet slutade var de på väg över bron från Köpenhamn och jag tycker alltid det är lika roligt att se ställen som jag känner igen på tv så jag tror jag ska titta på det här avsnittet också. Den verkade dessutom ganska bra.

Oh, vi fick våra stipendiepengar i fredags så nu har vi bokat flygbiljetter till Birmingham. Allt är klart. Helt galet.

Kul projekt

Istället för att skriva mina artiklar till MAH:s hemsida har jag idag:

* installerat om Windows samt the bare necessities Winamp, OpenOffice och Gimp. Jag provade en annan mp3-spelare, Quintessential player som var snygg men som saknade en del av Winamps trevligaste features så jag gick tillbaka. Sålde mig liksom. Hoppas den ska skita i att blåskärma nu, det blev lite störigt till slut. Hittills funkar det. (Ironiskt som den skulle blåskärma medan jag skriver det här! Nu är det nästan som om jag bara fortsätter skriva för att ge den chansen att blåskärma. Äh, I give up.)

Jaja, hursomhelst, när jag inte kände för att installera fler saker råkade jag visst sådär hoppa mellan random bloggar och ramlade på rhubarb som tydligen också bor i Malmö. Läskigt. Hon skrev iallafall om en sak som verkade rolig: EFIT - Ett Foto I Timmen. Det ska jag göra nån gång. Inte nu när klockan redan är tio i sju, dock. Nu ska jag försöka få skrivet åtminstone en artikeldjävel.

They say everything can be replaced...

...så även Cloggers svarta uppsyn. Såhär när vintern står för dörren, vad vore väl mer passande än lite färg på tillvaron? Jag hade en tanke med att ha bloggen svart i vintras när jag startade den men nu passar det inte längre känner jag.

Äh, vem försöker jag lura? Det är bara jag som inte gillar att saker ser likadant ut för länge. But who said change has to be for the better? Ah well.

Ikväll är det bokcirkel. Inte så kul kanske, det brukar jag inte tycka förrän jag är där, men ikväll ska Erica med och det ska bli kul. Boken var inte så bra så det ska bli schysst att få dissa den iallafall. Men det är besvärligt eftersom jag inte vet hur han som valde den kommer att ta det eftersom jag inte känner honom så bra. Jaja. Sen kommer vi förhoppningsvis därifrån så att vi kan dricka öl på Retro också eftersom vi kom till Crush så sent igår att det var toklång kö så vi gick hem igen.

Nästa vecka ska vi sätta upp en musikal tillsammans med åttio åttor. På fyra dagar. Det ska bli... intressant. Jag och Erik ska hjälpa till med ljud och ljus.

Nya rön I

Nya undersökningar visar att s k "svarta hål" uppstår när små söta kattungar som jagar sin egen svans runt runt uppnår en viss hastighet.

Sthlm revisited

En del äldre läsare har hört av sig och varit bekymrade över att jag valt att skriva med den minsta lilla pyttetextstorleken som går och att de därför haft problem med att läsa vad jag skriver. Så hejdå Verdana och sånt, det blev ändå aldrig riktigt rätt.

Hursomhelst. Jag var alltså i Stockholm i helgen. Helgen innan var jag i Varberg, på Berts femtioårsfest (jag har mest bilder på mig och Erica när vi hånglar...) och sen hos Johan och Elina och drack drinkar. De har köpt lägenhet på Breared. Snart är det bara jag i hela världen som kuskar runt i studentlägenheter och är inneboende hos personer som är snälla men tråkiga så klockorna stannar. Hm.

"Morfar, när insåg du att din ungdom var slut?"
"Det ska jag tala om för dig, det var en dag på IKT när jag skrev i min blogg och insåg att jag kände mer för en egen, fast lägenhet, än friheten att kunna flänga runt."

Nej, nu överdriver jag. Jag säger bara så för att jag inte varit hemma mer än ett par timmar på två veckor. Jag är fortfarande en bohem! (Som om jag nånsin varit en bohem.)

Men alltså, jag var i Stockholm. Jag och Erica var barnvakter åt Noah igen. Vi spelade trummor och sånt som man gör när man är barnvakt.

Sen gick vi på stan några varv, var inne på Moderna och vände innan vi gick till Östasiatiska Museet och kollade på tatueringar. Erica och jag hade sett en dokumentär på National Geographic Channel som handlade om just den här killen som gjort gaddningarna på utställningen och vi visste redan lite om det så det var kul. Museet var liksom lite mer... vetenskapligt än NGC. Inte så konstigt kanske.

Sen gick vi på S:t Eriksgatan och shoppade skivor. Jag köpte tre: Beth Orton - Daybreaker (jag köpte Central Reservation för inte alls längesen men jag har haft dem nedladdade och älskat dem sen i vintras), The Decemberists - Castaways and cutouts och, minsann, The Very Best of the Stone Roses för att kolla vad allt snack om dem handlar om. Jag har lyssnat på den ett par gånge och än så länge är det bra men inte sådär AAAHHHH!!!1!11! som folk verkar tycka. I don't know. You probably had to be there. Ah well. I Varberg hittade jag Old 97's - Satellite Rides på Videomix för 29 spänn. Sånt gillar jag.

Annat jag gillar är att träffa Nils. Det gjorde vi i söndags kväll på Carmen, ett söderhak som såg ut som vilken Möllankrog som helst. Det var skönt att känna sig hemma. Så satt vi och pratade och drack lite öl och jag blev väldigt sugen på att kolla med Johan om det kanske går att hyra lägenheten de har i Gamla stan nästa vår och bo där en termin. Granne med kungen blir man då.

Men på tåget hem igår, som blev en timme försenat för att plisen hade spärrat av alla spår i Flen av en hemlig anledning, kände jag att nu är det färdigflängt för ett tag. Tills vi åker till England iallafall.

Nu kom Erica med pasta från pastavagnen! Men bara med en gaffel så jag väntar en stund till.

Tankar på tåg

På tåget fr. Sthlm. Polisavsp. vid Flen? Arg på fransken. Träffade Nils (bilder sen). Flängt för mycket. Trött.

Vikingchips pt. II

Igår kväll skulle jag berätta det roliga viking-chips-scenariot för Erica. Det lät såhär:
Jag: Det var bara ett par veckor sen Sandra fick reda på att Vickningschips heter så och inte Vikingchips.
Erica: Det heter ju Vikingchips.
Jag: Vad bra att du fick reda på det såhär istället för... (se Vikingascenario i föregående post).

Jag såg första delen av No Direction Home igår och blev helt återkär i Bob Dylan. Men nu måste jag sticka till Backa för sista gången på jag vet inte hur länge men ett bra tag antar jag. Lite sorgligt men också ganska skönt.

Skända katten efter vinden

En härlig helg har det varit ändå. Igår var jag på förfest hos Elias och sen gick vi på Crush och på vägen dit hade jag en mycket intressant diskussion med en kompis till Elias om Simpsons och Family Guy och seriernas respektive inflytande på världen och sånt, och jag kände att jag var helt smart. Erik gav mig Planet Simpson i 25-årspresent och den är sjukt bra. Jag får väl göra som Erica säger och doktorera i Simpsonologi vad det lider. Sen träffade jag Frida på Crush och hängde med henne och Malin och det var roligt. Jag hade sett jättemycket fram emot att få visa Frida tatueringen eftersom jag inte hade träffat henne sen jag gjorde den men när jag visade den sa hon "ja, jag har väl sett den på bloggen eller?" vilket väckte ganska motstridiga känslor i mig eftersom jag dels ville att det skulle vara nytt men samtidigt är det alltid kul att inse att det faktiskt finns folk som läser bloggen.

Alla är med och ändå inte. Det gillade jag.

Sen sov jag toklänge och sedan har jag och Sandra och Fredrik suttit hela eftermiddagen och ritat. Toksoft.

Mental floss, som Jimpan Morrison skulle kallat det.

När jag och Sandra skulle gå och hämta pizzorna snackade vi om nånting som fick mig att säga att jag kände mig som en hycklare, en kappvändare, eller kanske en kattskändare, varpå uttrycket "att skända katten efter vinden" var fött. Det var helt enkelt en sån dag idag. När vi satt på Nyhavn och drack öl lite senare berättade Sandra att hon tills för bara ett par veckor sen trott att Vickningschips hette Vikingchips. Då drog jag igång en lång utläggning om vilken tur det var att hon fått reda på det på ett stillsamt sätt istället för följande scenario:

Vikingar anfaller.
Sandra: Hallå där vikingarna, varför tar ni inte en paus i ert plundrande och skövlande och kattskändande och äter lite Vikingschips?
Misc. viking: Åh, Vikingchips! Vad gott! Men vänta lite... Det här är inte Vikingchips, det är Vickningschips!
Vikingar blir arga. Plundrar mer.

Det är inte lätt. Sen kom Marcus och så snackade vi först om att göra en orkester med pyttepyttesmå instrument men kom fram till att det vore roligare med riktigt stora instrument som man behöver runt tvåhundrar dvärgar flör att kunna sköta. Vi tummade på att genomföra det projektet nångång.

Imorgon kommer solsken hem och jag ska laga canneloni till oss.

Om att göra människor nöjda

Ibland lever jag stycken av mitt liv helt uppe i en känsla eller liknande utan att riktigt inse vad jag gör. Det kan hända att jag reflekterar - det är oftast helt säkert så att jag reflekterar - men i så fall missar jag ofta den stora biten som är mitt liv och fokuserar på det lilla stycket. Som de här typ sex veckorna som jag helt gått upp i Backaprojektet och inte insett att det finns en massa annat liv att leva vid sidan av. Fast det måste inte vara så heller. Så här:

Jocke messade mig tidigare ikväll och frågade om jag ville dricka en födelsedagsöl med honom, vilket jag gärna ville. Dessutom har Erica just åkt till Nässjö vilket gör att jag verkligen behöver underhållas för att inte bara sitta hemma och sakna henne och lägga patiens. (Mitt snitt i Klondyke by Threes är 30% mot genomsnittet 12,5%. Jag tror jag behövde dricka öl.) Så satt jag vid elva-snåret och hade druckit tre öl och tänkte att jag ju borde gå hem nu eftersom jag ska upp tidigt imorgon till Backa och att jag ville ringa Erica också, men samtidigt var det väldigt trevligt och kul att träffa Géza igen och öl är ju gott etc. så jag bestämde mig för att jag minsann fick dricka en öl till och stanna till tolv så jag kunde gratta Jocke på hans riktiga födelsedag. Så det gjorde jag. Sen, fem över tolv, var min öl slut och jag gick hem. På vägen, innan jag plockade fram min mp3 och lyssnade på Punch Card med A Secret Chord, klurade jag på vad det var som fick mig att inte bara dricka den där sista ölen som jag ville ha hela tiden och kom fram till att jag är lite lätt neurotisk i min vilja att göra människor nöjda. Inte vara trött och lite halvt bakfull imorgon för Anders skull och antagligen för de andra snubbarna där ute. Hem så jag kan ringa Erica, för min egen skull men också för hennes. Ta hand om min plånbok som ändå mår alldeles utmärkt tack vare Kroksbäckslönen. Hm, jag vet inte.

På onsdag ska jag till en kurator på Studenthälsan. Det här är väl en sån typisk sak att ta upp med honom antar jag.

Vidare har jag blivit ombedd att skriva tre artiklar till Malmö Högskolas hemsida om studentinflytande samt blivit medbjuden upp till Stockholm i början av november som studentrepresentant när Lärarutbildningen ska söka pengar ur KK-stiftelsen för sitt användande av IT i utbildningen. Förra hösten var också sån här. Det är roligt.

Ny tatuering!

Vi var på den stora tatueringsmässan på Slagthuset igår, först jag och Erica och sen kom Erik. Jag har gått och klurat på en design ganska länge utan att riktigt komma mig för att skissa upp den men jag hade pengar med mig för säkerhets skull... Så hamnade vi vid ett bås där en stor svart kille frågade om jag letade efter något särskilt. Tja, typ ett hjärta av sten sa jag och så snackade vi lite och så pekade han på en kille som satt i båset och sa att han kunde rita en på frihand åt mig om jag ville men att han inte kunde så mycket engelska och så vidare... Jaja, lång historia kort, den här polske killen Leszek var skitduktig och sjorde ett tokfint hjärta på armen på mig. Det tog två timmar med två rökpauser och kostade 1500 spänn vilket var helt okej för en så proffsig tatuering tyckte jag.

Bilden är väl inte så där tokbra kanske men det var svårt att ta en själv. Jag ska be nån annan ta en på den och kanske lägga upp en bild på Ericas nya också så småningom.

Senare, när jag pallar, ska jag också lägga upp en text om hur sur jag blev på hela graffitivärlden i fredags och varför jag i nuläget inte alls känner för att måla mer graffiti, ett beslut som jag visserligen misstänker applåderas av de som irriterar mig men... Vafan. Den kommer, tillsammans med målningen som för tillfället ser ut att ha blivit min sista.

Men överlag har jag värsta peppen efter igår! Lite kanske också tack vare The Receiving End of Sirens som är ett av mina allra bästa band just nu.

Hösterlen

Jag och Erica var på Österlen, strax norr om Brösarp, igår och passade Ericas systerson Noah medan Nina och Tobbe var på bröllop. Det var jättemysigt, jag tror ju gärna om mig själv att jag har god hand med barn och därför var det lite extra viktigt för mig att Noah skulle gilla mig och det gjorde han nog verkade det som.

Dessutom var det jättefint väder så vi gick en ungefär tusen mil lång promenad. Jag tog lite bilder...





Imorgon är det dags för våra stora skolprojekt att köra igång. jag och Anders har teoretiserat en himla massa men är inte riktigt lika säkra på vad vi ska göra helt konkret så det är kanske dags att jag ringer honom och bjuder över honom på lite kaffe och diskuterar vår samarbetsdag imorgon.

Vissa helger är bara för korta...

Nytt motto!

Jag glömde ju! Jag satt och kollade på Banksy och där stod det nånstans "It's always easier to get forgiveness that permission", vilket Erik något senare hittade översatt i ett nummer av Direkt Aktion. Det är ett alldeles underbart motto.

Mina senaste motton har varit:

• En .44 Magnum slår fyra ess.
• Äh, palla.
• För övrigt anser jag att skolan bör sprängas.
• Blades don't need reloading.

och nu senast alltså

• It's always easier to get forgiveness than permission

Visst är det härligt? Jag känner hur det pumpar civil olydnad i mina vener.

These walls don't lie: mer graffiti!

Jäpp, vi har varit på det igen!

Den här gången gjorde vi varsin piece som vi skissat på ett tag till skillnad från den förra som mer eller mindre växte fram medan vi stod där och jag tror vi lärde oss en hel del på det. Jag till exempel att jag ska skissa ännu mer och tänka ännu mer på färger och effekter - det är trots allt graffiti jag sysslar med. Erica fick slut på färg halvvägs igenom och var tvungen att tänka om och det var inte helt lätt. Men det är fortfarande så djävla kul!

Bäst är nästan alla som kommer fram och snackar, frågar vad färgen kostar och sånt. En tant som gick förbi frågade om det inte var skönt att måla på ett ställe som var tillåtet "så att vi slipper smyga", och det är det ju men det vet ju inte vi för vi har aldrig målat olagligt. Men det förutsattes visst att vi gjorde egentligen.

En annan tant gick förbi med sin rullator och sa "vad fint ni gör det" och förklarade att hon hade en väninna i närheten och att hon brukade gå förbi och titta på målningarna. "Det är ju som en utställning som ständigt förändras" sa jag och hon höll med. Sånt är fantastiskt trevligt och ett inte så mycket talande som skrikande argument för lagliga väggar.

Jag ska naturligtvis visa bilder också. .

Jag, Bredkäften och Tandskallen. Bästa kompisar!

Graffiti goes emo! Precis vad scenen behöver.

Citat courtesy of Wonderland Dementation Dept.

Min tagg!

Wild style-Lilop och Söta Masken

Puss!

I helgen ska jag och Erica till Österlen och praoa som föräldrar. Det ska bli skojigt.

These walls don't lie

Igår var jag och Erica nere vid P-huset Anna som är stans lagliga graffitivägg och målade lite. Det är sjukt kul. Så sjukt kul att vi ska göra det tusen miljarder gånger till minst. Jag låter, som brukligt är när det handlar om visuella uttryck, bilderna tala för sig själva:



Jag köpte mig en ny kamera också, den gamla söp jag bort för ett år sen när vi åkte till Kaliningrad och nu äntligen hade jag råd med en ny. Det är den här. Med den avser jag fotografera massor med graffitimålande! Dessutom känns det som en något bättre idé att uppdatera bloggen när jag dessutom kan erbjuda bilder som inte bara är snodda nånstans ifrån. Men jag undrar lite hur Blogger (det vill säga Google) kan låta folk ladda upp en massa bilder hela tiden? De måste uppfunnit något sätt att lagra data som helt enkelt inte tar nån plats.

De har internet i Holland också!

Så jag tar tillfället i akt och skriver av mig lite. Vi är på The Flying Pig Palace och ska just käka frulle och sen checka ut för nu har i hängt här i två dar (sen vi kom hit alltså). I måndags vi lagade mat och sen vi gick och spelade biljard och såg ett coverband som var ganska bra. Sen gick vi och lade oss och försov oss till frukosten och fick köpa dyr frulle på stan. Sen gick vi på en fet loppis/marknad, gjorde ansatser att gå på zoo och botaniska trägården men det slutade med att vi gick och köpte en joint, sen gick vi till vårt hostel och lagade mat och sen gick vi till parken precis här utanför och drack öl och rökte och pratade med våra nya vänner från Finand.

Men nu: frukost!

Clogger goes resblogg

Om lite drygt tolv timmar lyfter en Boeing 737 från Kastrup, för att en och en halv timme senare landa i Amsterdam. Anledningen till att jag tycker det är värt att skriva är naturligtvis att jag och Erica kommer att vara på det planet, och om de har internet i Holland ska jag ta och hålla er uppdaterade på vad som händer, först i Amsterdam och sen i Gronigen dit vi ska och hälsa på Emma och Thijs också.

Men nu ska jag packa.

Jo, vi har köpt cyklar också, skitcoola från Biltema. Idag var vi nere vid Orkanen och kollade och blev skällda på av nån vakt.

Söndagsnoja (och dess upplösning)

Hmm. Erica är försvunnen. Senast jag hörde av henne var igår kväll på kyrkogården, jag var på väg hem från Erik och vi pratade och helt plötsligt bröts det. Jag hade typ två minuter hem så när hon inte ringde tillbaka direkt bestämde jag mig för att ringa henne när jag kom hem men då var hennes mobil avstängd. Då kände jag inte att det var så mycket jag kunde göra. Sen spelade vi poker och förlorade 80 spänn för jag var trött och bakfull och hade ingen koncentration men det var kul ändå men plötsligt var klockan tre. Sen satt jag uppe i två timmar till och brände en skiva* till Erica och sen sov jag till tolv idag och sådär som vanligt men sen har Ericas telefon fortsatt vara avstängd hela dan. Nu börjar jag faktiskt bli lite orolig för det är ingen som svarar i Hattasjön och Götes mobil är också avstängd. Jag hatar när jag blir såhär nojig eftersom jag samtidigt vet att det inte är nåt som hänt men det ligger liksom och gnager. Hmm.

Jag tänker inte på det, men tydligen känner jag mig trygg med att veta att jag alltid kan prata med Erica eftersom jag reagerar såhär när jag plöstligt inte kan det. Inte för att jag har nåt särskilt att säga förutom att jag saknar henne och undrar när hon kommer hem så vi kan kramas och sånt...

... och just som jag satt och skrev ringde Göte. Totalt telefonhaveri i Hattasjön helt enkelt. Jaja, det är ju inte som om jag har nåt bättre för mig än att sitta och oroa mig för saker. Tss.

* Den heter "Blue Boy's Blandskiva to Green Girl" och ser ut så här:

1. At the Drive-In: Invalid Litter Dept.
2. Thursday: This Side of Brightness
3. Copeland: No One Really Wins
4. Dexy's Midnight Runners: Come On Eileen
5. Nikola Sarcevic: Glue Girl
6. The Jayhawks: I'd Run Away
7. Last Days of April: Days I Recall Being Wonderful
8. Sparklehorse: Gold Day
9. I Am Kloot: Twist
10. Björns Vänner: Åkrar och Himmel
11. Timesbold: Kudzu
12. Grand Drive: Firefly
13. Nicolai Dunger: Something New
14. Blaze Foley: Picture Cards Can't Picture You
15. Gram Parsons & Emmylou Harris: A Song For You
16. Damien Jurado: Ohio
17. A Secret Chord: Blue Boy's Letter to Green Girl

Sen har jag suttit hela dan och fixat med skivomslaget men nu är det dags att jag sticker och käkar något.

Noble Road Blend puttrar på här bredvid och borde väl snart ha puttrat färdigt.

Noble Road Blend pt. I

Ett nytt vin är fött! Eller, ett nytt vin har... kommit till, kanske jag ska säga, jag vet inte hur man översätter "concieved" riktigt bra... Jaja, det väntar just nu på att födas iallafall. Noble Road Blend är en variant av Vinlands Australian Blend. Den första generationen Noble Road Blend sattes alltså idag, fredag, och beräknas se dagens ljus på tisdag eller senast onsdag, tack vare den snabba jästen. Dock finns det en del faror på vägen, till exempel det faktum att jag är lat och inte orkade vänta på att temperaturen skulle sjunka till runt 23 grader utan hade i jästen vid runt 30. Jag tror nog den ska klara av det, det är en modig liten jäst. Dessutom verkade sockerhalten löjligt låg så om det verkar jobbigt för den på säg, söndag, får jag nog stoppa i lite extra socker. Men det gör jag så gärna så. Noble Road Blend är speciellt framtagen för Hattasjön -05 och bubblade för övrigt igång här alldeles nyss så min skrivare blev alldeles blöt. Ett gott tecken!

Angående etiketten kan jag glatt meddela att tavlan i bakgrunden heter The Sin-le-Noble Road near Douai och är målad av Jean-Baptiste Camille Corot 1873. (Jag gjorde inte alls en bildsökning på 'noble road' på Google, nej då...) Den hänger på Louvren till och med!

Tss. Inte ens när jag gör ett australiskt vin kan jag låta bli att bli lite fransk... Vilket för mig in på mitt nästa projekt, som kommer att heta Chateau Aucune Douleur (Jusqu'à Demain) och säkert kommer att bubbla här om ett par veckor. (Jag är mer än en smula nöjd med namnet, måste jag säga...)

På en annan not kan jag meddela att Den Nya Katten inte heter så längre, utan Homer, "för att han är gul och äter vadsomhelst" som motiveringen löd. Det är ett jättebra namn men jag har ju svårt för att kalla saker för vad de egentligen heter, så kommer den nog att bli kallad "Nya Katten" alt. "Du Lille" ett tag till. Jag vet inte när jag kallade Smulan för just Smulan senast, eller Erica för Erica för den delen.

Linus and the dream of zombies

Shit vilken läskig dröm jag hade inatt, eller imorse. Det var zombieinvasion och jag fajtades som fan, men det var en massa människor som liksom inte verkade bry sig om att det var fullt med zombies på gatorna så jag kände mig helt ensam. Zombiesarna var smarta också, och till slut, när jag slogs med två samtidigt, kom det spott från en av dem på mina läppar... Jag visste inte om jag hade blivit smittad och kände verkligen ångesten inför valet att berätta det för de andra överlevande (Erica var en av dem) och dö för säkerhets skull men kanske i onödan eller att inte säga något och kanske bli en zombie och äta upp mina närmaste... Men det i huvudet kröp jag ner i sängen jämte Erica, somnade och vaknade igen i den riktiga världen. Sen försov jag mig och missade tåget till Ödåkra (jajamensan, jag är här och vickar! Det här stället kommer aldrig släppa greppet om mig...) och på bussen satt det nån som såg ut som nån som jag hade tänkt på tidigare eller nåt och jag fick en känsla av att jag med min dröm skapat en zombieinvasion någonstans på jorden. Vi får hålla utkik efter rapporter om mystiska massgravar framöver...